Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Susanne Sjöstedt (S): Räcker detta, Andersson?

/

Annons

Det är sista budgeten innan valet. Sista chansen för regeringen och oppositionen att lägga fram sina politiska prioriteringar. Så visst hade man väntat sig mer än några hundra miljoner hit och dit?

Svenskt Näringsliv, som hoppats att regeringen skulle göra ”strukturreformer” inom arbetsrätten (vilket som vanligt är kod för svagare anställningsskydd och lägre löner), kallade budgeten för ”valgodis”. Arbetsgivarorganisationen hade dessutom gärna velat se ”nödvändiga effektiviseringar i offentlig sektor” också, meddelar de i ett pressmeddelande. Det är också kod. I det fallet för en önskan om att spara skattemedel inom offentlig sektor på att göra mer av det som idag omfattas av skattefinansiering till tillval man behöver betala för ur egen plånbok.

Det är synd att varken Svenskt Näringsliv eller resten av högern vågar tala klarspråk om vad de egentligen vill se för förändringar, utan gömmer sig bakom luddiga önskemål om ”strukturreformer”.

Nå ja, det är som vanligt värt att påminna om att vårpropositionen i sin konstruktion bara en kompletteringsbudget.

En extravända till Coop efter jobbet på fredagen när man glömt att köpa ketchup vid hushållets veckohandling dagen före. 20-kronorsgrejen som läggs till en 1200-kronorshandling.

Och som komplettering är vårpropositionen Magdalena Andersson (S) presenterade på måndagsmorgonen faktiskt mer omfattande än de brukar vara.

Men så behöver Socialdemokraterna också något extra inför en valrörelse där svenskarnas uppfattning om tillståndet i landet avviker ordentligt ifrån den ljusa bild regeringen visar upp på stora överskott i statens finanser, på en statsskuld som inte varit lägre på över 40 år och på en stark jobbtillväxt både bland svenskar och nyanlända.

För det kommer inte att räcka för väljare som läser nedslående rubriker om sjuka som nekas sjukpenning och försäkringskassetjänstemän som får högre lön om de avslår sjukskrivningar – eller hur andelen fattigpensionärer ökat och den tragiska följetongen som är utvecklingen inom den personliga assistansen.

Och eftersom det inte heller är frågor som oppositionspartierna tänker gå till val på, annat än på marginalen, riskerar vi få uppleva en valrörelse där politiker och väljare står längre ifrån varandra än på länge. Det bådar inte gott, vare sig för ett högt valdeltagande eller en stabil regeringsbildning efter valet.

Mer läsning

Annons