Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Okunskap om utveckling

/

Det är klart fler som är positiva än negativa till svensk biståndspolitik. Men vet folk vad pengarna går till?

Annons

I 1990-talskrisens spår sjönk stödet för en generös biståndspolitik kraftigt. Den rådande ekonomiska krisen har ännu inte haft någon sådan effekt, visar en ny undersökning om svenskarnas syn på bistånd och global utveckling, utförd av SCB och publicerad av Sida på torsdagen. Det är klart fler som är positiva än negativa till svensk biståndspolitik, och de flesta anser också att svenskt bistånd bidrar till en bättre värld.

Oroande är dock att många svenskar har betydande kunskapsluckor om global utveckling. Läskunnigheten bland barn och ungdomar i Tanzania är exempelvis 80 procent, men tre fjärdedelar av svenskarna tror att den är högst 40 procent. Vi överskattar födslotalen och barnadödligheten, och underskattar medellivslängden. Och medan många känner till att fred och utbildning är viktiga drivkrafter för global utveckling är det färre än 20 procent av de tillfrågade som tror att frihandel är en viktig faktor bakom minskad fattigdom.

Samtidigt går svenskarnas kunskaper åt rätt håll. Bara jämfört med förra året är det klart färre som överskattar barnadödligheten i Kenya, för att ta ett exempel. Endast 33 procent av svenskarna känner till att levnadsvillkoren i de fattiga länderna har förbättrats avsevärt under de senaste trettio åren. Men för åtta år sedan var den siffran 19 procent.

Den svenska okunskapen om utveckling har inte bara konsekvenser för biståndspolitiken. Företag riskerar att missa exportmöjligheter när de överskattar svårigheterna och underskattar vinsterna med att ta sig in på växande marknader. Och vår skeva bild av utvecklingen påverkar hur vi donerar pengar och till vilka ändamål.

Om vi uppfattar Afrika söder om Sahara som fast i ett humanitärt nödläge är det självklart att vi donerar pengar till livsmedel och mediciner. Organisationer som arbetar mot korruption, såsom Transparency International, får klara sig med små resurser, trots att demokratiska rättsstater i det långa loppet är en förutsättning för att förebygga svält och lidande.

Samtidigt finns det fortfarande reella problem i många länder. Ekot rapporterade på torsdagen om den pågående humanitära katastrofen i Centralafrikanska republiken. Det är ett nödläge som näst intill är bortglömt. Krisen är inte särskilt medievänlig: i landet pågår visserligen av ett inbördeskrig, men inte av samma omfattning eller brutalitet som i Rwanda eller Kongo.

Samma medielogik som förklarar varför nyhetsrapporteringen ofta fokuserar på krig och katastrofer kan också förklara varför Centralafrikanska republiken är ett undantag. Dåliga nyheter kommer ofta plötsligt, medan utveckling och framsteg tar tid och är inte särskilt nyhetsfähiga. Här har skolor och public service en viktig folkbildande roll.

David Ekstrand

Mer läsning

Annons