Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu ska idrotten sluta prata förening och spelansvar

Annons

Den ideella föreningen är navet och spelmonopolet är nödvändigt för all svensk idrottsverksamhet.

Där har ni en snabb sammanfattning av hur ett standardtal levererat av någon hög företrädare för den svenska idrottsrörelsen låter i dag.

Organisationsformen för Sveriges största folkrörelse ger den en speciell status, då det är de aktiva och ledarna som själva, genom föreningarna, bestämmer över sin verksamhet. Idrotten är till sin uppbyggnad demokratisk, och det är därför enkelt för politiska beslutsfattare och kommunala tjänstemän att ge idrotten pengar; idrotten är en positiv kraft eftersom den både fostrar fysiskt (via aktiviteterna) och demokratiskt (via föreningen).

Det är också enkelt för de politiker som, av olika anledningar, vill behålla spelmonopolet att argumentera för statlig kontroll med idrotten som främsta slagträ i debatten.

Idrottsrörelsens statsanslag är nämligen direkt kopplat till statliga Svenska spels vinster, vilket gör att idrottsrörelsens paraplyorganisation Riksidrottsförbundet (RF) givetvis slagits med näbbar och klor för ett bevarande av monopolet. Oheliga allianser har ingåtts med andra monopolkramare och behovet av att staten ska ha kontroll över spelmarknaden har motiverats med prat om att ”säkra idrottens finansiering” parat med standardargumenten om att ”ta ansvar för spelandet” och andra vackra, men hycklande, fraser.

Snart kan dock ingen representant för RF stå med rak rygg och prata om den ideella föreningen och spelmonopolets fördelar. Eller i varje fall kan ingen potentat inom fotbollen och ishockeyn göra det.

Svenska Fotbollförbundet och Svenska Ishockeyförbundet har nämligen låtit meddela att man till RF:s årsmöte i maj avser att motionera om att avskaffa det som inom idrotten populärt kallas 51-regeln. Denna regel säger att en ideell förening alltid måste vara majoritetsägare i så kallade idrotts-AB:n. En person kan investera hur mycket han/hon vill i ett aktiebolag som driver ett elitserielag i ishockey eller ett allsvenskt fotbollslag, men mer än minoritetsägare kan han/hon aldrig bli.

Såvida inte reglerna ändras – och ändras lär de göra.

När fotbollförbundets ordförande Lars-Åke Lagrell säger ”hoppa” brukar följdfrågan från svensk idrotts högsta ledning nämligen vara ”hur högt, Lars-Åke?”, så fotbollen och hockeyn kan nog vara ganska säkra på att 51-regeln klubbas bort, med RF:s ordförande Karin Mattsson Weijbers stöd, på nästa stämma.

Det innebär att det är fritt fram för en Roman Abramovitj att helt ta över ett allsvenskt fotbollslag, på samma sätt som han tog över Chelsea. Peter Forsberg skulle kunna köpa Modo och helt kontrollera elitverksamheten. Eller så skulle en SCA-direktör kunna köpa Timrå IK och flytta laget till Sundsvall, eller Härnösand, eller vart han nu vill.

Ja, möjligheterna är oändliga.

Det känns också som en naturlig väg för idrotten att vandra. Elitidrotten, i alla fall inom de stora idrotterna som fotboll och hockey, är redan så genomkommersialiserad att det bara känns som hyckleri när det pratas om ”föreningen”, ”det ideella” och ”eldsjälarna”.

Ett avskaffande av 51-regeln skulle leda till att vi fick en mer renodlad idrottsrörelse, där den kommersialiserade elitidrotten skiljs från ungdoms- och breddidrotten. Då skulle det också bli lättare att se till att statens bidrag till idrotten används på rätt sätt.

För inte en skattekrona ska så klart gå till elitklubbar som ägs av privatpersoner och företag; de pengarna ska reserveras för de ideella föreningarna. Hur många av dem som nu blir kvar…

Men fotbollförbundet och ishockeyförbundet behöver nog inte oroa sig så mycket över sinande statsanslag.

Förbunden planerar nämligen att starta ett spelbolag ihop. Glöm allt prat om ”spelansvar” och behovet av statlig styrning, för då den nyligen presenterade spelutredningen lanserade tanken på att låta privata aktörer få bedriva tips- och oddsspel, ja, då nappade fotbollsfolket och hockeyförbundarna på en gång; här finns ju möjligheter att tjäna storkovan.

Finns det en chans att tjäna pengar är den ideella föreningen och spelmonopolet inte av så stor vikt längre, i alla fall inte för vissa ledare inom idrottsrörelsen.

Annons
Annons