Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Böckernas betydelse

Augustprisjuryn har sagt sitt och pristagarna har hyllats. Och vi har återigen blivit påminda om vikten av att läsa och reflektera.

Annons

Zlatan Ibrahimovic må vara i sitt livs fotbollsform för tillfället, och briljerar i både klubblag och landslag. På Fotbollsgalan härförleden tilldelades han sin 352:a Guldboll (eller var det bara den sjunde?) och hans fyra mål mot England på nya Friends Arena, det sista målet en akrobatisk uppvisning i den högre skolan, gav eko över hela världen.

När Augustprisen delades ut i måndags fick dock Ibrahimovic, och hans medförfattare David Lagercrantz, inget pris. Hans självbiografi var nominerad i klassen "Årets svenska fackbok", och viss diskussion har förts huruvida "Jag är Zlatan Ibrahimovic" är att klassa som en fackbok eller inte.

Helt klart är dock att historien om fotbollskonstnären från Malmö, berättad av Ibrahimovic och nedtecknad av Lagercrantz, en bok som ligger helt rätt i tiden. Berättelsen om Ibrahimovic, en ung svensk med föräldrar med invandrarbakgrund, uppvuxen i en stad där olika etniciteter och språk skapar ett helt nytt samhälle, är också berättelsen om det moderna Sverige.

De två böcker som prisades som bästa fackbok och bästa skönlitterära bok, Ingrid Carlbergs "Det står ett rum här och väntar på dig" och Göran Rosenbergs "Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz", ligger dock minst lika rätt i tiden, trots böckernas fokus på händelser som hörde 1900-talet till.

Carlbergs berättelse om Raoul Wallenberg, som i år skulle ha fyllt 100 år, och Rosenbergs skildring av en familj som överlevde Förintelsen – hans egen, skall tilläggas – är nyttiga påminnelser om att det för bara 70 år sedan rasade ett världskrig, där folkmord utfördes för att rensa bort vissa grupper av människor. Antisemitism, rasism och nazism var vardag i hela Europa och människorna som stod upp och vågade säga ifrån och agera gjorde det med fara för sina egna liv.

Även i Sverige, som aldrig drogs in i kriget på samma sätt som exempelvis våra grannländer Norge, Danmark och Finland, frodades idéer som inte kan kallas annat än avskyvärda.

Det hände här.

Det hände för inte så länge sedan.

Och det händer, tyvärr, att antisemitismens fula tryne visar sig även på 2000-talet, och att politiker som skapar sin politik utifrån ideologier där man gör skillnad på människor baserat på etnicitet, ges möjlighet att påverka.

Vi måste fortsätta att läsa skildringar av de fasansfulla händelserna under andra världskriget, om människo- och familjeöden, motståndskamp och modiga personer som vågade göra det rätta. Det är viktiga påminnelser – och inspirerar till motstånd – i en tid då antisemitism och rasism åter tillåts ta plats i samtalet. Att läsa en bok som "Jag är Zlatan Ibrahimovic" fyller också ett viktigt syfte; det svenska samhället har förändrats, kommer att förändras ännu mer och kommer att både växa och förbättras, men också stå inför tuffa utmaningar och vägval på grund av dessa förändringar.

Augustpriset brukar ibland utmålas som ett branschjippo, ett sätt för förlagen att få lite extra reklam för att kunna sälja sina böcker.

Må så vara.

Framför allt tjänar dock priset som en påminnelse om vikten av att läsa och reflektera.

Och den tredje stora prisklassen under Augustprisgalan, "Årets svenska barn- och ungdomsbok", får absolut inte glömmas bort. Årets segrare, Nina Ulmaja, som fick priset för boken "A, B, C å allt om D", förtjänar alla hyllningar och hurrarop.

Det finns få mer meningsfulla uppgifter än att hjälpa barn och ungdomar att hitta lusten att läsa.

Det är en insats för demokratin om något.

Anders Rönmark

Mer läsning

Annons