Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rena rama Alice i Underlandet – en annan värld när landstinget hanterar sjukvården

Annons
Landstinget Västernorrlands sätt att driva vårdfrågorna påminner om det som mötte Alice i Underlandet menar Mats Fagerström.

Landstingets sätt att hantera sjukvården för tankarna till Alice i Underlandet. Man har – till exempel i dokumentet "Arbetsplan för specialistvården" - lyft fram kraftigt försämrad produktivitet som en grundläggande orsak till den ekonomiska krisen.

Men varken i dokumentets åtgärdsdel eller i det landstinget faktiskt gör finns några som helst försök att ta itu med problemet. I stället har landstingen – inte bara i Västernorrland – fastnat i en politik som i årtionden förvärrat problemen: Centralstyrning, ”omstrukturering” och byråkrati medan potentialen till bättre produktivitet och effektivitet snarare ligger i decentralisering och ökat personalinflytande.

Alla politiker tycks ha köpt det landstingsledningen kallar ”målbilden” – ett snömos av självklarheter - och tycks tro att man därför också måste acceptera ”omstruktureringarna". Det självklara, "varför inte tvärtom?”, kan man inte tänka sig. I näringslivet vore det självklart att inte bara ledningen utan också strategin, som så länge misslyckats, måste förändras radikalt.

I näringslivet vore det självklart att inte bara ledningen utan också strategin, som så länge misslyckats, måste förändras radikalt.

I stället tycks både politiker och journalister acceptera helt verklighetsfrämmande påståenden och resonemang. Man låtsas till exempel att stafettkostnaderna oförskyllt drabbar landstingen, när de i själva verket beror på att man, med Västernorrland i spetsen, gjort sig omöjliga som arbetsgivare.

Läs också: Landstingets trappor ska städas från toppen – det borde ha skett för länge sedan

En myt, som kan få stor betydelse i valrörelsen, är att man som genom ett trollslag kan avskaffa stafetteriet under året.

Den prognos för landstingets resultat 2018 - ett överskott på 75 miljoner - som nyligen publicerades bygger naturligtvis på att man därför har satt ner stafettkostnaderna till noll och i stället tagit upp en miljard som reserv för oförutsedda utgifter.

Då kan landstingsledningen i valrörelsen hävda, att nedskärningarna i Sollefteå varit både nödvändiga och framgångsrika – varefter man efter valet konstaterar, att underskotten på grund av oförutsedda stafettkostnader växt så att det krävs nya omstruktureringar.

Andra "alternativa fakta" från landstinget:

■ ”Det går inte att rekrytera fast personal till små sjukhus”. Men 180 personer sökte de 31 tjänsterna på den nya vårdcentralen i Sollefteå.

■ De enorma skillnaderna i kostnader för skattebetalarna och vårdkvalitet (till exempel kontinuitet) mellan landstingets vårdcentraler och de privata och mer självständiga förklaras med att man "inte hinner anpassa sig till patientflykten till de privata". Men vad beror den på då?

■ ”Nedskärningarna i Sollefteå berodde på kvalitets- och/eller rekryteringsproblem”. Båda delarna uppstod i själva verket som resultat av ledningens insatser.

■ Att länskliniksystemet skulle ge rationaliseringsvinster. Resultaten har i stället blivit kraftiga kostnadsökningar, absurda löner för mellanchefer, sega beslutsprocesser, obefintligt personalinflytande och personalflykt.

Situationen, utvecklingen, besluten och politiken för tankarna till Kafka och Alice i Underlandet.

Mats Fagerström

 

■■ Följ Allehanda Ordet fritt på Facebook

Läs också:

Ekonomidirektören: Vilseledande igen – fortfarande små marginaler i landstingets ekonomi

Vi hånades för prognos om plussiffror – nu har vi fått rätt

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons