Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Du blir vad du äter

Annons

Jag har tagit del av Skolverkets juridiska vägledning för hur skolorna/pedagogerna ska förhålla sig i kontaken med bland annat kyrkan och jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta.

Min tolkning är: "Ta bort alla svenska traditioner, eftersom de "alla" vilar på kristendomen."

Börjar vi med den senaste lagstiftade helgdagen, Sveriges nationaldag, så visar vår flagga att våra traditioner, vår kultur, vår historia och även vår lagstiftning vilar på en kristen grund.

Eller har vi missat att det är ett gult kors som pryder vår och även våra grannländers flaggor, likväl som vi kan se vilka nationer som vilar på islamsk tro med hjälp av halvmånen och stjärnan?

Barnen kan i studiesyfte besöka en kyrka för att få veta varför man firar advent, lucia, jul, påsk men det får inte förekomma några religiösa budskap. Likaså kan man besöka en synagoga för att få veta mer om till exempel Pesach (judarnas påsk) eller en moské för en fördjupning om Ramadan, men också där utan att få höra budskapet i respektive religion.

Varför ska man bemöda sig att gå dit i så fall? Det är ju själva religionen som är grunden till högtiden!

Varför ska vi överhuvudtaget hänga upp och ställa fram religiösa symboler (adventsstjärna, adventsljusstake och så vidare) eller ens alls fira advent, lucia, jul och så vidare om vi inte berättar bakgrunden till varför vi gör som vi gör?

(Nu börjar jag känna mig som en tjurig 4-5-åring som hakat upp mig på frågan - varför?)

Om vi fortsätter att utarma våra svenska traditoner, vår kultur, vårt språk och vår historia så kommer våra barn och ungdomar att bli rotlösa. Varför vill vi ha köttbullar, dansa små grodorna, sjunga nationalsången och så vidare när vi besöker andra länder? Jo, det känns tryggt och igenkännande mitt i en kultur med annat språk, sedvänjor, religion än vad vi är vana vid.

Jag tror att det är när man har starka rötter och har lärt sig empati och respekt för det annorlunda som man också blir mer öppen för hur andra människor lever.

Det bästa man kan ge ett barn är rötter och vingar.

Åter till Skolverket. Jag skulle verkligen vilja ha deras tro! Oj, vad mycket jag skulle kunna påverka och uträtta då! Tänk att man tror att barn och ungdomar i åldrarna 3-12 år skulle bli så påverkade av en berättelse, bön, välsignelse, som de på sin höjd skulle höra två gånger per år (om de ens lyssnar just då)!

Nej, ta fram lite sunt förnuft. För att citera en Tv-profil: "Du är vad du äter." Eller jag skulle vilja säga du blir vad du äter!

Det är vad barnen och ungdomarna matas med mer eller mindre DAGLIGEN som påverkar deras liv.

Det skulle kanske vara mer på sin plats att vi vuxna tog ställning till allt som vi tillåter att media matar våra barn och ungdomar med. Reklam, tv-program, tv-spel, data-spel, facebook, fritidsintressen och allt som händer under skoltiden har nog större inverkan på våra barns utveckling och framtid än om de några gånger under sin uppväxt får ta del av en judisk, muslimsk, kristen eller buddistisk berättelse, bön eller välsignelse.

Orolig förälder

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons