Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vindelbon Curt Nystedt gav aldrig upp – men även för en Vindelbo fanns en gräns.

Curt Nystedt har avlidit efter en kort tids sjukdom i en ålder av 85 år. Närmast sörjande är hustrun Gullan och dottern Anna med familj.

Jag har ännu inte insett att han inte längre finns bland oss. Vi två - födda i mitten av 30-talet - i Vindeln (Västerbotten) och i en tid och ett samhälle så helt annorlunda än dagens.

Curt och jag gick 6-årig folkskola och 2-årig Kommunal Realskola. Fritiden tillbringades med att hoppa på timmerstockar i Vindelälven, bada i Aborrtjärn, sparka fotboll och ta de första dansstegen till Glenn Millers "In the mood" på samkväm och skoldanser.

Vintertid var det kängskogsdans på hockeylagets rink mitt i samhället och bandy på en frusen tjärn i närheten.

När jag efter realexamen jobbade på kraftverksbygge i Harrsele dök Curt upp för sommarjobb och övertalade mig att söka in på Handelsgymnasiet i Umeå. Jag gjorde det och Curt och jag delade vedermödor och glädjeämnen under två års tid innan vi gick ut med våra vita mössor. På den tiden sprang vi inte som man gör idag.

Vi skildes åt geografiskt på grund av bland annat våra yrkesroller men vi höll kontakt även om den växlade i tid och omfattning. Curt försvann söder ut och jag stannade i norr.

Vi träffades vid olika tillfällen, bland annat vid våra jubileer. Det är märkligt hur väl man minns händelser från skolåren i Umeå efter 30, 40 och 50 år. Vi var lite rynkigare och håret hade glesnat men helt plötsligt var vi i sinnet lika unga som då.

Ett ödets nyck gjorde att vi hade samma arbetsgivare, Curt blev skattechef för Skatteförvaltningen i Västernorrlands län. Nu heter det Skatteverket. Jag hade en lägre befattning på samma myndighet i Umeå.

Som skattechef betonade Curt för sina medarbetare att så långt det var möjligt beskatta rättvist oavsett roll i samhället, men lika viktigt var att informera och hjälpa till att tolka ett krångligt regelverk.

Under årens lopp har vi haft trevligt och tillsammans umgåtts i deras gästfria hem men också i stugan i Tängvattnet. Vi hade regelbunden kontakt per telefon och pratade om aktuella händelser och tillvaron i övrigt.

Vi vet alla att livet inte alltid är så lätt att handskas med. När Curt fick problem med hälsan behöll han sitt lugn, sin humor och sin tillförsikt. Vi brukade säga att en Vindelbo aldrig ger upp. Curt kämpade väl men även för en Vindelbo finns en gräns.

Jag saknar Curts rättspatos, att han stod upp för allas lika värde och hans humor och positiva livssyn. Men framför allt saknar jag våra samtal om livets mening och innehåll och minnen från vår resa på livets krokiga väg.

Jag kommer att minnas Curt med glädje den tid jag har kvar.

Jarl Salqvist