Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vi upphöjer mördare till rockstjärnor

Bilden på omslaget till det senaste numret av världskända musiktidningen Rolling Stone föreställer Dzjochar "Jahar" Tsarnajev. Den unga man som tillsammans med sin äldre bror misstänks för bombdådet mot Boston Marathon i april där tre personer förlorade livet och över 200 skadades.

Annons

Men det är inte det man tänker på när man ser omslaget. Inte ens när man ser rubriken "The Bomber, "Bombaren". Utan på dess likhet till en ikonisk bild av The Doors-sångaren Jim Morrison från 60-talet.

Den oskuldsfulla ungdomen, det vilda lockiga håret, blicken riktad rakt mot betraktaren.

På Rolling Stones omslag platsar vanligen bara stjärnor. Musikstjärnor, tv-stjärnor, filmstjärnor, politiska stjärnor. Så vad gör Tsarnajev där?

Enligt Rolling Stone för att visa att terrorister kan vara vilka som helst. Se ut hur som helst.

Men som sagt; Rolling Stone har aldrig haft "vem som helst " på omslaget förut.

I USA har flera butikskedjor bestämt att inte sälja tidningen och tusentals läsare kritiserar tidningen i mejl och i sociala medier för "smaklöshet".

Egentligen inte för det långa reportaget om en tonårings resa från vanlig välanpassat amerikansk grabb till islamistisk terrorist. Utan för just bildvalet. För vad man uppfattar som en glamorisering av en mördare. En upphöjning till stjärna. "Kolla, han är både farlig och snygg!"

Och faktum är att Rolling Stone har gjort det förut. 1970 satte lät man en stiliserad bild av Charles Manson pryda omslaget tillsammans med en kittlande rubrik om hur han var "världens farligaste man".

Samma debatt hade vi i Sverige 1988 när kvällstidningarna på löpsedlarna följde polisens jakt på Åmselemördaren Juha Valjakkala och hans kvinnliga medhjälpare och målade upp det nästan som en romantisk Bonnie & Clyde-resa genom Sverige.

Det måste finnas ett mellanting mellan att porträttera mördare som antingen stjärnor eller monster. Eller snygga monster.

Men det är ju ingen slump att det är precis samma egenhändigt tagna bild av Tsarnajev som Facebookgrupperna med hans namn, bestående av huvudsakligen tonårstjejer, använder. Och då som "bevis" för hans oskuld. Skulle en mördare verkligen se ut så här?  

Det är dock ett fenomen bra mycket äldre än Mansonomslaget. Detta hur vissa, främst kvinnor, lockas av grova brottslingar.

Dödsdömda seriemördare uppvaktades redan för 100 år sedan. Och uppvaktas i dag.

Efter att det avslöjades att österrikaren Josef Fritzl hade hållit sin dotter inspärrad i källaren till sitt hem i 24 år, våldfört sig på henne och tvingat henne att föda sju av hans barn valde hundratals kvinnor att skicka kärleksbrev till honom i häktet.

Det kan man ju sitta länge och fundera över.

Trippelmördaren Juha Valjakkala, polismördarna i Malexander, massmördaren Anders Behring Brevik. Alla fick de ett följe av kvinnliga beundrare och hundratals kärleksbrev.

På speciella hemsidor på nätet letar tusentals fångar efter brevvänner. Brottsvärldens "stjärnor" behöver inte leta, breven kommer ändå.

Det saknas inte spekulationer om varför. "Kvinnorna är dumma i huvudet" är kanske den vanligaste, men förstås även en förhoppning att kunna omvandla ett monster. Naivt? Jo.

Studier i USA har visat att det inte sällan kvinnor som tidigare levt i våldsamma relationer som söker upp dessa män.

Kanske på grund av att ett dåligt självförtroende säger dem att de inte kan förvänta sig någon bättre. Kanske på grund av makten det ger dem att inleda en relation med någon som är maktlös, som är mer beroende av dem än tvärtom.

Alldeles oavsett; sunt är det i alla fall inte. Och inget som behövs förstärkas av idolporträtt på misstänkta mördare på tidningsomslag.