Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ved som ger bränsle åt friluftslivet – så mycket eldar vi i kommunens anläggningar varje år

Friluftskommunen Örnsköldsvik har många välbesökta anläggningar. Det går åt en hel del ved för att hålla fyr i kaminerna, cirka 200 kubikmeter per år. Häng med till kommunens vedbacke!

Annons

Ved växer ju på träd som bekant. Men det krävs en hel del jobb för att förvandla en knotig och blytung stock till en mysig brasa. Grovjobbet står denna dag Joakim Häggblad och William Ulander för, med bistånd av fritidskonsulent Patrik Karlin.

I en skogsglänta bredvid tekniska kontorets anläggning i Bjästa håller de till. Motorsåg, klyv och vedprocessor är arbetsredskapen; kommunala träd råvaran.

– Vi får det man avverkar i bostadsområden, från gallringar och mindre poster. Framför allt är det mycket övergrovt som vi får köra med motorsåg, berättar Patrik Karlin.

Patrik Karlin, fritidskonsulent på Örnsköldsviks kommun. 200 kubikmeter ved servar han friluftsmänniskorna med varje år.

Råvaran de arbetar med nu har legat omkring 1,5 år och torkat.

– Normalt sett brukar vi vilja ha ett år. Vi ligger lite efter på grund av en omorganisation där personal gått från kultur och fritid till trafik och park, så i år har vi faktiskt köpt in lite färdig ved som ska ut i skärgården.

Läs också: "Skärgårdssatsningen jätteviktig för Örnsköldsvik"

Efter kapning och klyvning läggs veden i säckar på 1,5 kubikmeter och torkas i ett magasin. Omkring 200 kubikmeter per år går det åt i kommunens många raststugor och bastur. Inte minst är de kommunala naturreservaten, till exempel Ögeltjärnsberget, och anläggningarna i skärgårdsprojektet populära besöksmål.

– Vi har ungefär 40 anläggningar, allt från ett litet vindskydd till en anläggning som Nätraåns kanotled med både stugor och vindskydd, säger Karlin.

Lägg även till att vissa anläggningar sköts av föreningar och andra av staten, via länsstyrelsen. De flesta naturreservaten samt nationalparken Skuleskogen är till exempel statliga.

William Ulander och Joakim Häggblad hugger i.

Att friluftslivet fått ett uppsving på senare tid har både Karlin och Joakim Häggblad noterat.

– Inte minst tror jag det beror på sociala medier. Så fort någon lagt ut en fin bild på till exempel facebooksidan "Smultronställen i Örnsköldsvik" vill andra veta var det är taget. Och så sprider det sig snabbt, säger Häggblad som är en av kommunens två heltidsanställda naturvårdare och har varit så i fyra år.

– Och jag har aldrig haft ett bättre jobb. Det är fritt och bra, jag sköter mig själv för det mesta, och får vara ute mycket. Perfekt för en friluftsmänniska, säger han och torkar svetten ur pannan när motorsågen tystnat.

William Ulander, Husum, trivs också men är å sin sida en färsking i jämförelse.

– Jag har varit här i fyra veckor som praktikant och ska fortsätta med det fram till slutet av juni. Sedan kan det förhoppningsvis bli ett sommarjobb.

När veden så småningom är torr och fin ska den ut till användarna också. Vissa anläggningar nås via bilväg men till öarna är det båt som gäller och i väglösa trakter blir det skoter vintertid och fyrhjuling sommartid – då i mindre säckar.

Sedan är det bara att tända på – en kommunal service som värmer.

Mer läsning