Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ulvön ett paradis på sommaren: "Det är som att bo i ett vykort"

I Ångermanland finns många platser att besöka och några av dem drar extra många turister till sig. Allehanda.se har besökt några av dem i serien "Turistmagneterna". Mira Jarl begav sig till populära Ulvön som turist.

Annons

Läs också: Skuleberget en given turistmagnet: "Det är helt galet i år"

För att ta sig till Ulvön krävs någon form av båttur. Det finns flera att välja på men på grund av min knappa tid väljer jag Minerva som är den snabbaste. Själva båtresan är i sig själv nästan en värdig turistattraktion. Vem uppskattar inte att glida fram på havet, passera öar, segelbåtar och se söta små stugor och dricka kaffe för tio kronor koppen? Ett klart plus för den som är djurvän är alla söta hundar på däck.

Något att beakta är att både Ulvön och Trysunda är populära resmål hela sommaren så att komma i god tid till båthamnen är snarare ett måste än ett tips.

Susanne Norberg och Linda Rasmusson på väg mot en heldag på Trysunda.

På båten samsas barnfamiljer, kära par och kompisgäng om det utrymmet som finns. Som ensam turist är jag i minoritet men jag fotograferar och socialiserar likt de andra ändå.

Susanne Norberg och Linda Rasmussen är på väg till Trysunda för en heldag, men det var med nöd och näppe de kom med.

– När de räknande in fattades det två, så då fick vi komma med fast det var fullt. Det var meningen att vi skulle med, säger Susanne Norberg.

Ulvöhamn från båten Minerva.

Kl 13.15 På Ulvön finns flera givna sevärdheter, men det enda jag bestämt mig för i förhand är att ta de många trappstegen till Lotsberget. Jag får en karta på turistförmedlingen som jag tacksamt tar emot men sedan glömmer bort. Dock hittar jag ändå. Felklädd för en dag som denna svettas jag som en gris när jag ca 280 trappsteg senare når toppen.

Uppe på Lotsberget var det lika svettigt som vackert.

Kl 14.00 Per och Eva Hägglund som tillsammans med påhälsande barnbarn kopplar av på en bänk konstaterar även mitt svettiga tillstånd och undrar halvt på skoj om jag behöver bärhjälp ner. Jag tackar vänligt nej, svalkar mig med en glass, instagrammar utsikten och förhör familjen Hägglund om deras relation till ön. Tydligen är jag här fel årstid för det bästa besöket görs i december.

– Vi brukar komma hit ett par gånger om året men första Advent på Ulvö hotell är bäst. De har väldigt bra mat, allt utom skumtomtarna tillverkas på plats och det är fantastisk utsikt från rummen, säger Per Hägglund.

Per och Eva Hägglund tillsammans med Jakob Lindbladh och Freja Milton.

Kl 14.20 Fri som en fågel beger jag mig nedåt. När jag hör en tydligt brittisk stämma från ett berg tar nyfikenhet över. Det visar det sig vara ett brittiskt par från York i norra England på Ulvö-besök med sin vän från Örnsköldsvik.

Utsikten på berget är minst lika vacker som på toppen och innan britten Don lovordar Ulvö gamla kapell som jag lovar att besöka, konstaterar han att det är som att bo i ett vykort.

Kl 14.30 Det känns så fint att ha en planerad sevärdhet att jag inte bryr mig om mina darriga knän på vägen ned. Jag struttar, ja nästan dansar fram i hettan till det svala kapellet där jag träffar guiden Irma Jacobsson. Hon berättar påläst och på grund av min knappa tid, kortfattat, om Kapellets historia och jag får bland annat veta att kapellet är byggt år 1622. Jag frågar henne var jag bör bege mig härnäst.

– Har du varit till museet? Inte? Då måste du gå dit! Säger Irma Jacobsson.

Kl 14.55 Jag börjar gå mot museet, men Ulvön är en sådan idyllisk plats med sina små söta vägar, rosenbuskar, turister och vitknutade stugor att jag unnar mig fem minuters stillastående reflektion innan jag raskt går vidare.

Kl 15.00 Väl på museet ger guiden Max Berglund mig den mest effektiva guidningen jag någonsin fått. Vi pratar gamla tapeter och tittar på silver i den äldre hembygdsgården och i den nybyggda sjöboden visar han upp gamla verktyg och artefakter.

Max Berglund är så gott som uppvuxen på Ulvön. I sommar jobbar han som guide på Ulvö museum.

Kl 15.15 Åter i hamnen inser jag att även hemresan är populär. Kön är lång och jag är så solstänkt att jag missar när den skingras då båten blivit full. Men en ynka plats återstår och då jag är den enda utan sällskap får jag lättad kliva ombord. Att vara på singelresa visar sig vara mitt ess i rockärmen, men det var väl meningen att jag skulle komma hem.

Kl 15.30 Båten lämnar hamnen och jag tar plats på däck. Efter två timmar och en kvart på Ulvön kan jag konstatera att ön med all rätt tar mer tid i anspråk. En kort visit likt min rekommenderar jag nog enbart den vars enda alternativ är att inte åka alls.

Läs mer: Risöcampingen i Sollefteå - fullbokad turistmagnet

Vägen från båthamnen osar idyll och får mig att tänka på Barnen i Bullerbyn.

Mer läsning