Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hemma efter 2,5 år i Tyskland: "Världen där ute är väldigt intressant"

Familjen Omnell lämnade Örnsköldsvik för miljonstaden Frankfurt i början av 2014. Nu berättar de om de utmanande första månaderna – och om tiden som följde. Förra veckan flyttade de tillbaka till Örnsköldsvik.

Annons

Det knackar på dörren till klassrummet. Det är nioåriga Ida Omnell från Örnsköldsvik. Hon befinner sig i en skola i Frankfurt, mitt i Tyskland, och hon letar desperat efter sin syster.

Ida har precis flyttat till Frankfurt med sin familj. Det här är hennes nya hem och hon har hemlängtan, men inte till huset i Frankfurt, utan till villan i Örnsköldsvik. Kanske ville hon aldrig lämna den från första början. Men nu är hon här, omgiven av människor hon inte förstår, människor som inte förstår henne. I klassrummet översätter hon allt hon hör med en liten surfplatta.

– Jag visste inte vad någon sa för jag kunde ingen tyska eller engelska. Jag ville bara tillbaka hit, säger hon.

Tillbaka i Skärpe. Från vänster: Lina, Anette, Ida, Anders och Hanna Omnell.

Nu sitter hon runt köksbordet med resten av familjen Omnell hemma i Skärpe i Örnsköldsvik. Förra söndagen flyttade de hem. Men för två och ett halvt år sedan gick resan åt andra hållet. Systrarna Ida, Lina och Hanna - nu 12, 15 och 18 år – flyttade med mamma och pappa till skyskrapstäta Frankfurt.

De flög till miljonstaden i januari 2014 och de första månaderna skulle bli otroligt tuffa för hela familjen.

– Jag visste att det skulle vara svårt, men inte så svårt, säger mellandottern Lina. Det var svårt med det sociala. Det var inte som på dagis att man blev bästisar på en dag.

Den kanske största omställningen för döttrarna var skolgången. Dagarna var långa, uppgifterna var svåra och undervisningen skedde på engelska. Till och med matten, som åtminstone inte kräver samma språkkunskaper, låg på en helt annan svårighetsgrad än i Sverige. När tjejerna kom hem på kvällen satt hela familjen runt köksbordet med läxorna. Ofta tog det hela kvällen.

– Första halvåret var fruktansvärt tufft, minns pappa Anders, som samtidigt genomgick en orolig tid på jobbet.

Det var Anders som efter en omorganisation blev förflyttad från Bosch Rexroth i Mellansel till avdelningen i Frankfurt. Familjen bestämde sig då för att ta chansen. Men efter den tuffa starten kom tankarna.

– Varenda dag och natt tänkte man: Vad har vi gjort? säger Anders.

– Barnen hade ju sitt här med skola, kompisar och idrott. Och då lyfter man bort dem från allt det där, fyller mamma Anette i.

Under den tuffa vintern i Frankfurt fick Anette ett tips. "Ge det 100 dagar och det kommer att kännas bättre", sa en väninna som gått igenom en liknande flytt. Och dagarna gick. Och mantrat upprepades: hundra dagar, hundra dagar, hundra dagar. När vintern blev till vår hade hela familjen anpassat sig till sina nya liv.

Läxorna gick lättare, vännerna var fler och nioåriga Ida knackade inte längre på dörren till sina systrars klassrum.

– När det har kommit nya familjer till skolan har de haft Ida som ett exempel, säger mamma Anette. När hon kom dit kunde hon varken tyska eller engelska och satt mest tyst. Och efter ett halvår kunde man inte ens få henne att vara tyst.

Att leva i Frankfurt utvecklades till att bli en mycket positiv upplevelse för hela familjen. En av de stora fördelarna var stadens centrala läge i Europa. Under helger och lov har familjen rest runt till stora delar av kontinenten.

En av fördelarna med att bo i Frankfurt är dess centrala läge i Europa. Familjen har därför rest omkring väldigt mycket. Här i Alperna.

Egentlingen behövde de inte ens lämna staden för att få smak på världen. Frankfurt är en stad dit många flyttar på kortare jobbuppdrag, likt Anders. I äldsta dottern Hannas klass fanns elever från 16 olika länder, bland annat Israel, Ungern, Egypten, Kina, Australien och Kuwait.

– Man får väldigt mycket respekt för andra kulturer. Jag lärde mig mycket om religioner och om andra människor och man får respekt för det, säger Hanna.

Hanna lämnar nu gymnasiet med toppbetyg och till hösten flyttar hon till Maastricht i Holland för att påbörja universitetet. Hon flyttar dit tillsammans med sin fransktyska pojkvän Joël. Även Lina vill ut i världen och plugga, men innan dess har hon några år kvar i skolan i Sverige.

– Världen vidgar sig på något vis, så det är en positiv grej, säger mamma Anette, som för några år sedan aldrig kunde tänka sig att flytta från Sverige. När möjligheten ändå dök upp ändrade hon uppfattning och såg istället möjligheterna - och gick då emot vad hon tidigare sagt.

– Jag har alltid sagt att jag aldrig ska bo utomlands. Där är Anders och jag olika. Jag gillar när det är stabilt, jag gillar rutiner, att veta när och var jag ska handla. Jag är väl inte så förändringsbenägen.

– Jag gillar sådana här äventyr och har varit sugen på att åka länge. Jag tycker världen där ut är väldigt intressant, svarar Anders.

Nu är familjen tillbaka i villan i Skärpe. Under tiden de var borta hyrde en annan familj huset.

Men nu är de alltså tillbaka i sin villa i lilla Örnsköldsvik.

– Det som var i Frankfurt känns som det naturliga, så när man kommer hem hit så är inte det normalt längre. Sakerna står på samma ställe som innan men det känns fel ändå, säger Lina.

Frankfurt kallas ibland för Europas Manhattan – eller Mainhattan för den som är mer skämtsam – på grund av sina många skyskrapor.

– Nu är det Ting1 som är högsta byggnad… Och den är inte särskilt snygg, säger Hanna.

Men det finns annat som familjen har saknat med hemstaden: naturen, villan, trädgården, uteplatsen, lugnet, familjen och vännerna.

Just nu håller familjen på att flytta in i sitt hus i Skärpe. När de lämnade huset i början av 2014 följde några tuffa månader, men det som de därefter fick uppleva var värt allt slit. Vistelsen i Frankfurt blev det äventyr som familjen drömde om.

Pappa Anders kanske summerar det bäst.

– Det var redigt med tårar när vi åkte härifrån, men det var det också när vi åkte hem.

Mer läsning

Annons