Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sparkades i huvudet under match – nu lever Kramforsmittfältaren med en oro: "Hade dödsångest"

Huvudvärk på kvällarna och en ständig ovisshet kring framtiden. En hög spark från en motståndare i Kuben Cup fick dystra konsekvenser för Kramfors-Alliansens mittfältare Pontus Larsson. "Det har varit tufft", säger 22-åringen.

Annons

Snart har fyra månader gått sedan den där matchen i Kuben Cup som har kommit att påverka Pontus Larsson, både som fotbollsspelare och privatperson. Kramfors-Alliansen mötte Gottne och i slutminuterna skulle en i motståndarlaget rensa bollen från eget straffområde.

– Jag hann inte se vad som hände utan kände bara att jag fick en spark i huvudet. Det var väl inte meningen, men det tog rakt framifrån och blev en hård smäll, berättar Pontus Larsson.

Han fick snabb behandling vid sidan om planen och där och då kändes händelsen inte så allvarlig.

Mot kvällen blev det annorlunda.

Då kom huvudvärken.

– Sedan den dagen har det varit tufft. Med huvudvärken och med att kunna sova. Det är därför jag inte ens är igång och tränar än.

22-åringen berättar att han i princip kan fungera som vanligt under dagtid, men när kvällarna kommer dyker den där huvudvärken upp som en mycket ovälkommen gäst.

– På dagarna är det inga problem, när man har sovit och är utvilad. Då är det inga problem mer än att man kanske tänker på det och hoppas att det har gått över, eller oroar sig för om man ska kunna jobba. Men på kvällskvisten märks det att jag har besvär. Det är då det begränsar mig.

För en dryg månad sedan kom också en kväll som utvecklades till en av de värsta i Pontus Larssons liv.

– Då hade jag dödsångest. Jag har haft huvudvärk de flesta kvällar men den här kvällen kände jag att det hände någonting. Jag tog mig mot höger hjärnhalva, där jag har haft huvudvärken mestadels, och märkte att jag inte hade någon känsel. Det hade domnat av, ner mot bröstet och ut i armen. Då blev det panik.

Larsson fick åka till sjukhuset i Sollefteå där han genomgick en undersökning. Bland annat gjordes en hjärnröntgen – men läkarna kunde inte hitta orsaken till problemen.

– Det var väldigt obehagligt. Nu har jag varit fri från det symptomet och jag hoppas det inte kommer tillbaka...

LÄS OCKSÅ: Ovan matchhjälte när Kramfors vann

Än i dag vet han inte vad som gör att han dras med sådana problem.

– Jag är på utredning. När jag var hos naprapaten här i Kramfors så hittade han en punkt som framkallade den huvudvärk som jag haft. Men det blev inte så mycket bättre – och sedan kom den där avdomningen i huvudet och då kände jag att det kanske är mer avancerat än en punkt i nacken. Det kanske är flera grejer som spelar in. Det kan vara nacken som har tagit stryk – att jag åkt på nån variant av whiplash – eller att det har hänt någonting i hjärnan, säger Larsson som innerligt längtar efter tydliga svar.

– Det är tråkigt än vad det är, men jag vill helst ändå ha ett besked om vad det är för någonting. Så att jag vet vad jag har att utgå ifrån.

Hur är det att leva med ovissheten?

– Jag förstår att många lever med cancerbesked och sådant, men jag ska vara ärlig och säga att det är halvjobbigt. Folk frågar när jag är tillbaka och tränar och undrar vad det är frågan om. Det är jobbigt att behöva stå tillbaka. Speciellt nu när man är ung, jag har spelat fotboll hela livet och vill väldigt gärna vara med. Jag älskar klubben och älskar sporten.

Pontus Larsson har hittat andra sysslor vid sidan om planen, bland annat sköter han matchprogrammen och är aktiv på sociala medier för Kramfors-Alliansens räkning. Han har också varit med och hjälpt till vid nystarten av klubbens damlag.

På så sätt känner han sig fortfarande betydelsefull för klubben – men det är på planen han framför allt vill vara. När han kan vara tillbaka är omöjligt att säga i nuläget.

– För en månad sedan tänkte jag att jag kanske skulle kunna vara tillbaka till hösten. Men tiden rullar på snabbt. Snart är det sommaruppehåll och jag har inte ens börjat träna. Jag lever fortfarande med hoppet att kunna komma tillbaka till hösten, men samtidigt tar jag inga risker och jag har bra hjälp av ledarstaben som backar upp och tar beslut.

Mer läsning