Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Västernorrland behöver hjälp av Robin Hood

Om landstinget verkligen höjer skatten med 80 öre för att hantera den ekonomiska krisen får tre kommuner i Västernorrland det högsta totala skattetrycket i Sverige, berättas det på nyhetsplats i dag.

Det berättade ledarsidan förstås redan i förra veckan och konstaterade att höjd landstingsskatt i Västernorrland inte kan vara en långsiktig lösning på landstingets strukturproblem. Hur är det hållbart att belasta låglönekommuner med ett rekordhögt skatteuttag – och detta samtidigt som de boende där ändå kommer att drabbas av försämrad tillgång på vård.

I en ledare någon dag senare framhölls istället att pengarna måste komma någon annanstans ifrån och statsbidragens betydelse betonades.

Men det är kanske ännu mer uppenbart att vi måste tala tydligare om skatteutjämningssystemets grundläggande roll när det gäller att kunna bo utanför de svenska storstäderna och ändå kunna räkna med en schysst vård, utbildning och omsorg. Ja, på den likvärdighet i samhällsservicen som vi menar borde finnas över hela landet.

Sen är inte ledarsidan överdrivet förtjust i begreppet ”skattetryck”. Får man valuta för skatten man betalar in, utgör den knappast ett ”tryck”.

Den svenska högern har i dagarna gjort sig lustiga över socialdemokratins vurmande för högre skatter och mer fördelningspolitik genom att i sociala medier lägga ut bilder på Robin Hood och mena att sossarna inte är företrädare för dennes ideologiska grundsyn - det vill säga ”ta från de rika och ge till de fattiga” - utan Prins Johns, Robin Hoods nemesis.

I böcker och sagor lider folket nöd under prins Johns höga skatteuttag. En skatt Robin Hood, i bland annat det tecknade inslaget på julaftons-tv, stjäl tillbaka i ett spektakulärt inbrott.

”Vill du ha högre skatter är du inte Robin Hood utan Prins John”, menar högern och försöker väcka bilden av prinsen som ligger i sin säng och suger på tummen och kramar sina påsar med guldmynt.

Ett skatteuttag utan någon omfördelning av resurserna, är poänglös. Omfördelningen från rik till fattig, från stad till land, från frisk till sjuk är hela poängen. Annars hade vi kunnat avveckla all offentlig omsorg och låtit alla ta hand om sig själva där de egna medlen sätter gränser för tillgången till vård, skola, omsorg, boende och så vidare.

Den förra regeringen gjorde sitt bästa i den linjen: deras politik fick överväldigande positiva effekter i speciellt Stockholm där de rikaste svenskarna bor och skattar. Klyftorna, inte bara mellan fattiga och rika individer utan fattiga och rika landsdelar ökade.

Fördelningspolitik var inte Prins Johns grej. Att låta rika bada i guldmynt var inte Robin Hoods. Så vilket politiskt alternativ som liknar vem i sagornas värld, ja det är rätt lätt att se.