Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vår tryckfrihet är inte andras tryckfrihet

Jimmie Näslund, chefredaktör på Allehanda.se, Tidningen Ångermanland och Örnsköldsviks Allehanda levererar varje lördag en krönika.
I dag om den svenske medborgaren och journalisten Dawit Isaak.

I flera år har ett stort antal svenska medier, däribland också Tidningen Ångermanland och Örnsköldsviks Allehanda, kampanjat och manifesterat för att svenske medborgaren och journalisten Dawit Isaak ska friges från det eritreanska fängelse där han nu suttit inlåst i totalt över 4 000 dagar. Vi har i skarpa ordalag kritiserat den eritreanska regimen som fängslat Isaak, som var delägare i landets första oberoende tidning Setit, utan rättegång. På Twitter rullar dessutom varje fredag ett #freedawitisaak-upprop, där många journalister brukar delta. Utöver det gjorde över 90 svenska tidningar gemensam sak när vi den 19 november 2009 publicerade en krönika om Isaak signerad Svenska akademiens sekreterare Peter Englund. Ersättningen för texten gick oavkortat till Isaaks familj.

Vår enda önskan och strävan har varit att Isaak ska få återförenas med sin fru och sina tre barn som än så länge väntar förgäves hemma i Göteborg. En ambition som hamnar i ett annat ljus när nu hans dotter Betlehem i Dagens Nyheter nyligen berättade att hon tror att svenska mediers kampanjande snarare har försvårat hennes pappas möjligheter till frigivning snarare än underlättat. Dagens Nyheter citerar Betlehem Isaak:

"En del av kampanjerna har försvårat frigivningen av pappa. Det är som om brandmän som skickas ut för att släcka en brand bara skulle rikta in sig på att släcka i stället för att rädda de människor som är hotade av elden. Först måste man rädda människorna och i andra hand bekämpa branden. Så är det också med de Dawitkampanjer som framför allt kritiserat regimen i Eritrea och inte sett att huvuduppgiften är att få honom fri."

Det finns alltid anledning till självrannsakan, så också här. Huruvida vårt syfte har varit gott eller inte, därom råder inga tvivel, men resultatet för huvudpersonen Isaak är svårare att sia om. Och det bör vi följa upp även längre fram, när vi förhoppningsvis får mer kunskap om var detta landar.

Vår grundlagsskyddade tryck- och yttrandefrihet är något att vara glad över ur ett demokratiskt perspektiv. Jag är helt övertygad om att väldigt många svenskar tar det för självklart att kunna kontakta en tidning anonymt – och att tipset kan resultera i kritik mot exempelvis en styrande regering eller kommunledning. Men så ser det sannerligen inte ut överallt.

I fallet med Dawit Isaak kan det alltså vara så att vår egen demokratiska rättighet är så stark att den rentav blir provocerande i ett slutet och odemokratisk land som Eritrea. Vår tryckfrihet är inte andras tryckfrihet. Om det är så illa att vår kamp i detta – för Isaaks bästa – har fått oönskade konsekvenser finns anledning att fundera över vår fortsatta strategi. Samtidigt kan det vara att bra tillfälle för en påminnelse att fria medier är något värt att uppskatta. Smärtsamt medvetna om att det finns många platser i världen där samma rättigheter inte är i närheten av att erbjudas.

+

När kvicksilvret närmar sig minus 30 gläds jag extra åt mina varma vinterkängor.

-

Lance Armstrong. En av idrottens största ynkryggar erkände till slut – hos Oprah Winfrey. Så många cyklister han har förstört för.