Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vänner och vänskap hade stor betydelse för Marianne Domeij – där fanns ett härligt band av goda vänner som stöd under åren

Efter en tids sjukdom har vår syster Marianne Domeij i Kramfors avlidit, 82 år gammal.

Marianne föddes 1937 i Bjärtrå, hon föddes in i en arbetar familj, föräldrar var Lasse och Elsie Myrén. När hon var 5 år flyttade familjen till Väja och familjen utökades med ytterligare fyra barn.

Marianne, vår stora syster blev den som stannade kvar i Ådalen när vi andra sökte oss söderut, Marianne gifte sig med Thorbjörn Domeij och levde större delen av sitt liv i sitt älskade radhus i Kramfors. Det blev väldigt tomt för henne när ungdomskärleken/maken dog.

Marianne arbetade inom konfektions- och livsmedels branschen (Jönssons, Tempo, Willys bland andra) hon var också engagerad inom det fackliga det var många resor på fackliga förhandlingar som gick till Stockholm och att få träffa storheter som Antonia Ax:son Jonsson, det var stort, då kände Marianne att kvinnor kan.

Marianne lärde sig av sin pappa Lasse att det lönar sig att vara engagerad Tillsammans med maken Thorbjörn började hon spela boule det var många härliga och spännande matcher och hon fortsatte att spela i flera år efter Thorbjörns bortgång.

För Marianne och Thorbjörn har vänner och vänskap haft stor betydelse och de hade ett härligt band av goda vänner, som fanns för dem under sjukdom och sorg. Vi vet att Marianne är saknad av sina vänner

Läsecirkel tillsammans med väninnor blev så småningom hennes grej, PRO låg henne varmt om hjärtat och kaffekokning i möteslokalen var inte henne främmande, många servettvikningar blev det, och när tiden räckte till då tog hon gärna fram virknålen och ett och annat hjärta virkades och delades ut till någon hon ville uppmuntra eller göra glad.

Marianne var en duktig husmor och ”matmamma”, Hon har varit vår (Gunilla, Britt-Mari och Lars Göstas) mötesplats att komma hem till, vi visste att nu vankades det god mat och ett och annat glas vin, mycket tok prat och många glada skratt.

Vi systrar hade planerat och längtat efter att vi skulle ses igen nu under hösten. Vi skulle bo i gästrummet på nedre plan i hyreshuset där Marianne bodde, lyxen att hoppa i morgonrockarna och ta hissen upp till hennes lägenhet där vi möttes av ett välkomnande frukostbord: Det var då vi fick vara jänter igen, det blev långa pratiga härliga frukostar, men tyvärr så blev vår resa inställd denna gång, sjukdom kom emellan och det var också den som förkortade Mariannes liv.

Det är ett stort tomrum efter Marianne som aldrig mer kommer att fyllas.

Vi har mist en älskad syster och” extra mamma” vår naturliga samlingspunkt ”nu ska jag åka hem” finns inte mer.

Sov gott

Syskonen Myrén