Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Uddlöst Roxette i premiären

/
  • Roxette inledde sin Europaturné med en spelning på Norrporten arena i Sundsvall under lördagskvällen.

Det var ett formlöst och otränat Roxette som stod på scen när premiären för bandets Europaturné hölls i Sundsvall under lördagen. Marie Fredriksson var tillbaka efter kampen mot cancern, rösten hänger inte längre med.

Annons

Att se Marie Fredriksson och Per Gessle ställa sig på scen tillsammans är i sig en triumf. Kampen mot cancern har legat som ett olycksbådande moln över Roxette och hela den svenska popmusiken sedan diagnosen för åtta år sedan. Det är på förhand värt all heder att hon i dag står där hon står.

Efter att The Baseballs värmt upp i den kärleksrosa solnedgången kör duon igång (en kvart före utsatt tid) med ”Dressed for success”. Gessle är märkbart ivrig och slänger flera glittrande blickar mot Marie. ”Sleeping in my car” och ”Opportunity nox” glider som på nyspolad is, och i ”The big L” är det Gessle som leder showen. En show, förresten, som snart visar sig sakna några som helst showelement – varken Takidas ljusrigg eller andra förstärkande scengrepp används för att understryka musiken.

Istället rullar varje nummer på som det förra slutade. Framme vid ”Wish I could fly” står det dessutom klart att Marie Fredriksson inte har mycket rivighet kvar i rösten. Eller röst över huvud taget faktiskt.

Varje hög ton tas ned, wailas undan och tar udden av många ballader. Undantaget må vara ”Perfect day” som i sin skörhet sprider en livsbejakande, mogen känsla över Norrporten arena. Under ”It must have been love” bär publiken Roxette på sina axlar och sjunger allsång så att tändare slocknar i vinddraget. Låtskatten gör mycket av jobbet ensamt – trots att spår som ”Spending my time”, ”Milk and toast and honey” och ”Centre of the heart” aldrig spelas. Men det dyker också upp ett antal låtval som får en att förundras, till exempel Gessles solo-hit ”Stupid”, ”Silver blue” från plattan ”Tourism” och valet att fullkomligt riffa sönder ”The look”.

Valet att köra Monkees-covern ”(I’m not your) steppin’ stone” får representera spelningen i övrigt. Det här är ett Roxette som spretar och knakar i fogarna efter att inte ha stått på scen på väldigt länge. De är glada och lyckliga över att vara tillbaka, och med all rätt. Men det fattas en hel del innan detta skulle vara en comeback som det talas om tio år från nu. Det mesta av Marie Fredriksson, först och främst.

Annons