Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tre nyanser av Peter Magnusson

Annons

I nya filmen "Tillbaka till Bromma" blandar Peter Magnusson humor med allvar.

Dessutom spelar han alla huvudrollerna själv.

För fem år sedan dök den dryge Anders, den osäkra Kenneth och slackern Steven upp i den fejade dokumentären "Blomstertid" i TV 4. Nu är de tre gamla gymnasiekompisarna tillbaka, i "Tillbaka till Bromma" som får biopremiär den 19 februari.

Kan koderna i Bromma

Återigen spelas de av Peter Magnusson, men räkna inte med humor av det slaget han serverat i "Sommaren med Göran" och "En gång i Phuket".

Det är ju ingen skrattfest. Vi har grävt några spadtag djupare och inte varit rädda för att inte låta humorn driva handlingen, säger han.

Manuset har Peter Magnusson, uppvuxen i Bromma, skrivit tillsammans med regissören Martin Persson, som nu bor i Bromma efter en uppväxt i Ystad.

Att handlingen utspelar sig i den välmående förorten strax väster om Stockholm är kanske inte så konstigt.

Vi kan koderna där, lingot. Sedan har Bromma blivit lite laddat för att det bor så många mediemänniskor där, men det har inget med saken att göra och vi visar inte bara en rosaskimrande Äppelviksvärld. Steven bor i Blackeberg, som inte är en snobbig del av Bromma, säger Peter Magnusson. Filmen skulle kunna utspela sig i vilken förort som helst, som ligger nära en medveten och lite ängslig storstad, och där det finns en underliggande press på att du ska vara på ett visst sätt, säger Martin Persson.

Fejkad "naturlighet"

De tre 38-åriga männen i filmen befinner sig kanske på olika platser i Brommas socioekonomiska lager men råkar alla ut för personliga dilemman, som att plötslig bli av med jobbet, oväntat bli pappa eller se sin drömtjej glida mellan fingrarna. Det blir många knepiga relationer och halvlyckade försök att hålla masken inför den allestädes närvarande fejkkameran.

Det är ju en aspekt av formen av fejkdokumentär. Jag är med i "En clown till kaffet" i Kanal 5 nu och jag tänkte verkligen att jag skulle skita i kameran men så fort den sätts på händer något med en, oavsett hur skön man tycker att man är, och det är lite kul att leka med, säger Peter Magnusson.

TT: Men vad är det med de här killarna som gör att ni inte kan lämna dem? Är de projiceringsytor för era egna liv?

Jo, men så är det nog. Jag har dem definitivt inom mig alla tre och det är inget jag bara säger. Jag inbillar mig att de är symboler för något som vi alla kan känna igen oss i.

TT: Kan vi räkna med att träffa dem igen?

Vi har skämtsamt sagt, fast det finns ett allvar i det också, att vi ska göra det igen innan vi pensionerar oss, säger Martin Persson. Ja, cirka 2055 då vi filmar mellan 10 och 14 och jag spelar Anders, som inte har kommit någonvart, säger Peter Magnusson.

Mer läsning

Annons