Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Torsten Forzelius var ”bonnpojken” med varmt hjärta för människor och för Guds skapelse

Torsten Forzelius, Härnösand, har efter en tids sjukdom somnat in lugnt och stilla i en ålder av 90 år. Närmast sörjande är hustrun Ingabritt och sönerna Ingemar, Arne och Krister med familjer.

Torsten var varm och öppen med ett omvittnat engagemang i såväl yrkesliv som folkrörelse. Han hade en enastående social förmåga och pratade otvunget med alla sorters människor. Han lockade till skratt med sitt oefterhärmliga sätt att berätta en god historia.

Kanske var hans berättarkonst ett arv från fadern som var pastor i Edsta baptistförsamling i Ljustorp. Torsten växte upp i Tuna och fick tidigt ta ansvar i familjens jordbruk. Som tolvåring jobbade han i skogen med häst och släde och som tonåring deltog han i flottningen.

När han var 18 lärde han känna Ingabritt Lindholm från Lagfors och tycke uppstod. De gifte sig 1954 och fick förmånen att leva ihop i mer än 65 år.

Torsten utbildade sig till ingenjör och fick efter en sejour i Sundsvall ett vikariat i Undersåker där ett stort vatten- och avloppsarbete påbörjats. Han blev snabbt erbjuden att stanna. Under de sex åren i Jämtland hann Torsten med att bygga en liten stuga utanför Järpen vilken blev ett återkommande mål för fiske och hjortronplockning.

1963 flyttade familjen till Kramfors där Torsten blev byggnadschef och därefter näringslivschef fram till pensionen. Bland hans många insatser bör hans engagemang för att göra Höga kusten till en turistmagnet lyftas fram.

Trogen sitt frikyrkliga arv kombinerade Torsten jobbet med ideellt arbete. Han var ekumeniskt drivande vilket ledde till samgående mellan baptistförsamlingen och missionsförsamlingen i Kramfors och uppförande av Ådalskyrkan. För detta projekt var han byggledare och han var under flera år ordförande i Ådalskyrkans församling.

Han var även aktiv i Svenska kyrkan och ledamot av kyrkorådet i Gudmundrå församling. Till hans ideella arbete hörde också mångårigt styrelseuppdrag för Härnösands folkhögskola.

Tillsammans med Ingabritt bodde Torsten under senare delen av livet i Härnösand där han var en trogen besökare i Ängekyrkan.

Utviksgården vid Norafjärden låg honom extra varmt om hjärtat. I dess närhet lät han i början av 1970-talet bygga en sommarstuga från en timrad sommarladugård som stått i Tuna.

Att snickra och bygga var ett stort fritidsintresse liksom att ta hand om trädgårdslandet och få glädjen att skörda morötter och potatis. Han var ju ändå ”bonnpojk” – med varmt hjärta för människor och för Guds skapelse.

Kristian Holmgren