Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tomas Izaias Englund: Vem vill styra med vem i Region Västernorrland?

Annons

Efter ännu ett år av politisk turbulens i Region Västernorrland (landstinget) så inleds nu på allvar kampen om väljarna i länet.

Att maktpartiet Socialdemokraterna kommer att backa efter nedskärningarna i Ådalen är på förhand givet. Men det återstår att se i vilken omfattning, och om majoritetens utbudsförändringar också har spridit ett missnöje med styret till de mer folkrika delarna av Ångermanland.

Klart är att de politiska blocken inte kommer att kunna fortsätta efter valet i tron att det är business as usual. Någon form av blocköverskridande lösning måste sannolikt komma på plats och den processen kommer inte att vara helt smärtfri.

Frågan är bara hur en sådan blocköverskridande lösning kommer att se ut i praktiken samt hur effektiv och livskraftig en sådan bredstjärtad koalition skulle kunna bli.

Det kanske mest uppenbara problemet är givetvis att de politiska partierna i Region Västernorrland saknar en gemensam verklighetsbeskrivning kring hur de ska tackla de ekonomiska problemen som regionen står inför. Krävs, exempelvis, ökade skatteintäkter för att säkra välfärden? Eller behövs i stället fler nedskärningar? Och hur långt går det att ta sig enbart med effektiviseringar, nya styrkort och annat lull-lull?

Det är helt klart svårt att mellan blocken i regionfullmäktige se hur de ska kunna nås gemensamma rättviseföreställningar kring såväl omfördelning generellt som omfördelning mellan länets glesare och folkrikare delar vad gäller sjukvårdsutbudet.

Ja, ta bara Centerpartiets småskaliga tänkande och Socialdemokraternas centralistiska stordriftsperspektiv.

Är det ens möjligt att förena dessa diametralt olika synsätt? Det är högst tveksamt.

'Någon måste svika sina ideal.' Så skulle man också kunna formulera dilemmat med ett oklart majoritetsförhållande i regionen. Problemet är bara att partierna inte har möjlighet att prata om detta öppet innan valet och därmed riskera vi att få ännu en svekdebatt när väl nedskärningsvågorna börjar rulla in över länet.

Återställningskravet, det obarmhärtiga kostnadstrycket och de stora strukturella obalanserna ute i verksamheterna kräver radikala åtgärder. Och de partiet som far med löften om att det inte kommer bli några fler stora nedskärningar i hälso- och sjukvården under nästa mandatperiod är inte seriösa.

Det finns nämligen ytterligare en anledning till att förhålla sig pessimistisk till de politiska utsikterna efter valet 2018 och det handlar krasst om bristen på politisk skicklighet hos de förtroendevalda länspolitikerna på bägge sidorna av blockgränsen.

Tyvärr räcker det inte med att politikerna efter valet lyckas tråckla ihop en svag majoritet. Att säkerställa så att den enorma myndighetskolossen Region Västernorrland också verkställer beslutade åtgärder är inte alldeles enkelt i sig.

Särskilt inte jobbet ska utföras av höga landstingschefer som ofta tycks ha sina egna politiska agendor (och hemliga avtal).