Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tomas Izaias Englund: Nyktert om politikens begränsningar inför valet

Annons

"Det är dags att återupprätta det politiska språkets vackraste ord, ett ord som förr eller senare alltid måste plockas fram och hållas upp mot hatets hysteriska hantlangare. Det ordet stavas 'nej'."

Inför valåret 2018 är det viktigt att uppmärksamma och sprida budskapet i essän "Om konservatismen som motgift till insulär perfektionism" (Timbro förlag 2017) av författaren Thomas Engström.

Engströms "nej" handlar nämligen om att "förhålla sig lagom likgiltig till kulturella olikheter och lagom skeptisk till utopiska utjämningsförsök".

Och det är viktiga insikter nu när det ser ut som vi går mot en valrörelse som riskerar att präglas av hårdföra budskap och signalpolitik mot diverse minoritetsgrupper och migranter, i frågor om allt ifrån religiösa friskolor till (muslimska) kvinnors klädval.

Bakom den något omständliga titeln göms verkligen en charmant liten stridsskift mot dagen två stora farsoter i väst: "hatpopulister" och "puritanska progressiva".

Engström själv beskriver det hela som "ett varningsskri mot människans dumma vårdslösa otålighet" och kallar sitt projekt för "konservativt", vilket enbart ska betraktas som en retorisk figur snarare än varudeklaration från författarens sida.

(Herrejösses, Engström är ju för bövelen centerpartist!)

Den stora poängen med Om konservatismen handlar nämligen inte om att försvara någon slags fryntlig Vellingehögers rätt att köra BMW och leva isolerat i gated communities, utan om att uppvärdera traditionellt borgerliga dygder – måttfullhet, rättvisa, klokhet, mod, osv. – inom det, vill jag hävda, liberala frihetsprojektet. Att de progressiva anspråken helt enkelt måste viktas och balanseras, för att inte utradera de (återigen: liberala) "landvinningar som skett under de gångna två århundradena".

Och för att värna ett mångkulturellt samhälle.

Politiskt innebär hållningen att vidlyftiga vallöften, flottig överbudspolitik och kletig interventionism i den privata sfären måste genomskådas och motverkas. Särskilt nu när det krävs upprustning av statens hårda kärna: rättsväsendet.

Och i det avseendet är Thomas Engström framför allt en darling som höjer ett varningens finger "när progressiva skenar i väg i den stora puritanska likriktningspaniken".

Ja, Engström har en tendens att uttrycka sig både drastiskt – han slår fast att "likriktningspolitik är utplåningspolitik" – och (kristet) sentimentalt – han pratar om människan som bärare av en "helig värdighet" – men här finns en etik som är övertygande och glasklar:

"Ska den starkaste delen av jordens befolkning likt något lättkränkt dussinfyllo på krogen låta sig dras ned i eviga civilisationskrig?"

Engströms svar på den frågan?

"Nej."