Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tomas Izaias Englund: Mellanmjölkspopulismen är mycket bättre än alternativet

I Ånge finns det ett lokalt parti som heter "VFÅ - Vår Framtids politiska utskott", och som fick över 13 procent i senaste kommunalvalet.

Med det namnet!

Och i Sollefteå ville man inte vara sämre. Där valde det lokala politiska partiet den eleganta akronymen VSKB, som utläses "Västrainitiativet Sollefteå kommuns bästa", vilket landade dem på över 17 procent.

Visst är det lustigt att lokala partier alltid väljer dessa snustorftiga namn? Men att de ändå klarar av att slå sig in i kommunpolitiken med buller och bång.

NÄTIM eller "Nätverk Timrå", är ett annat exempel som följer denna tydliga trend.

Mycket av valframgångarna för dessa lokala partier handlar givetvis om det går att kapitalisera på ett missnöje med hur de etablerade politiska partierna har skött sig. Ofta går det dessutom att direkt relatera lokalpartiernas valresultat till allmän politisk turbulens eller uppmärksammade nedskärningar inom välfärden (Hej Sjukvårdspartiet!).

Samtidigt är dessa lokala partier väldigt märkliga djur. Sällan går det att artbestämma dem som antingen höger eller vänster. Eller på annat sätt enkelt kategorisera deras respektive politiska program.

Hur seriösa och handlingskraftiga de lokala politiska partierna är i praktiken avgörs också av vilka de ledande företrädarna är, och vilken inställning de har till politiska samarbeten med andra. Ja, helt enkelt graden av pragmatism, och möjligheten att nyttja eventuella vågmästarpositioner inom lokalpolitiken.

Noterbart är att dessa lokala partier i många fall just brukar företrädas av personer som tidigare varit aktiva inom de etablerade partierna. Detta samtidigt som de ofta präglas av en tämligen tröttsam antietablissemangsretorik och opportunism när det passar dem.

Och med handen på hjärtat, om vi ska vara helt uppriktiga, är det knappast förvånande att så kallade lokala partier är välrepresenterade i de parlamentariska församlingarna i länet.

Egentigen är det förvånande att inte fler väljare söker sig till sådana alternativ för att uttrycka sitt missnöje med det politiska etablissemanget i Västernorrland. Särskilt den havererade regionalpolitiken med sin tydliga centralistiska prägel borde leda till väljarflykt.

Regionalpolitiken går nämligen att kategorisera som ett kollektivt och blocköverskridande politiskt haveri som grundar sig i någon slags sängkammarfars mellan maktfullkomliga socialdemokrater och underdåniga allianspartier.

Ja, hela situationen är som upplagd för att Sverigedemokraterna ska kunna växa rejält i Västernorrland. Nedbrutna opinionsmätningar signalerar också det. Men förhoppningsvis kommer diverse välfärdspopulistiska partier också kunna konkurrera om dessa besvikna väljargrupper.

Och i en sådan jämförelse framstår helt klart de lokala politiska partierna i en helt annan dager.

Den allmänna välfärdspopulismen som de lokala partierna representerar är ofta ett betydligt mer sympatiskt alternativ än vad Jimmie Åkessons företrädare representerar och erbjuder.

Klart är att utan de lokala partierna skulle SD siffror ute i de västernorrländska kommunerna se betydligt värre ut.

Därför finns skäl att värna och uppvärdera den snälla och oförargliga mellanmjölkspopulismen.