Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tomas Izaias Englund: Med den prislappen har landstinget råd att sparka fler höga chefer

 
Ledare om Region Västernorrland
Visa alla artiklar

Att förra regiondirektören Inger Bergström får 1,5 miljoner kronor efter förlikning med landstinget kan tyckas stötande. I alla fall för den skattebetalare som måste vända på slantarna runt den 20:e varje månad.

Men man ska inte klaga på prislappen (2,2 miljoner, med sociala avgifter). Faktiskt. Summan motsvarar runt elva månadslöner för Bergström, och det hela måste ses i ljuset av den höga direktörslönen hon hade.

Det hade med andra ord kunnat bli betydligt dyrare för landstinget om man inte hade nått en förlikning med den förra regiondirektören (även om det är en klen tröst).

Faktum är att landstinget till en sådan prislapp helt klart "har råd" att avskeda höga chefer som inte sköter sina åtaganden. Den ekonomiska skadan – sett över tid – av att behålla chefer som inte håller måttet är ofta betydligt högre.

(En radikal tanke: att landstinget skulle börja budgetera för, ...låt oss kalla det, strategiska chefsavgångar. Det hade åtminstone varit intressant ur ett organisationspsykologiskt perspektiv.)

Rent allmänt kan sägas att Bergströmkonflikten också illustrerar hur fruktansvärt dyrt det är att göra sig av med personal – ja, särskilt höga chefer – i Sverige på grund av den stränga arbetsrätten. Detta på gott och ont. Och därför extra ironiskt när sådant sker under en rödgrön landstingsmajoritet.

Landstingets utskåpning av Inger Bergström efter hennes egen, tja, utskåpning av det guldkantade Thelinavtalet (själv hävdar hon att avtalet förvarades i en pärm), är dessutom ett bra exempel på att Sverige saknar ansvarsmekanismer i form av ett tydligt tjänstemannaansvar.

Ett sådan regelverk bör (åter)införas.

I sammanhanget bör det också noteras att landstingets överenskommelse med Bergström innebär att man inte tar ställning till om avskedandet "skett på saklig grund". Och att landstinget därmed inte längre kan hålla hög svansföring i frågan om hur de hanterade Bergströms avsked.

Det har nämligen hela tiden funnits starka skäl att misstänka att ledande företrädare för landstinget i Västernorrland försökte "krishantera" den så kallade Thelinaffären genom att lägga över skulden på Inger Bergström.

Fortsatt är det så att männen som varit inblandade i Thelinaffären inte har behövt stå till svars. Och fortsatt har en rad landstingspolitiker med regionrådet Erik Lövgren (S) i spetsen gett diffusa svar på frågorna om vad de kände till i den stora härvan som kostat skattebetalarna miljonbelopp.

Tyvärr kommer nog aldrig den fulla sanningen bakom de guldkantade chefsavtalen att komma fram. Inblandade har lagt locket på, och gått vidare.

Landstingets förlikning med Inger Bergström indikerar samma sak.

Visst går det att prata om att en tystnadskultur råder.