Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tomas Izaias Englund: Låt kommunerna ta ett större ansvar för vården

Annons

"Det handlar om en lång underlåtenhetsskuld som nu slår fullt ut. Man har pratat om att satsa på primärvården, men inte gett något tydligt uppdrag om vad primärvården ska göra" (18/12)

Lyssnar vi uppmärksamt på vad nämndsordförande Andreas Sjölander (S) faktiskt säger om primärvårdens prognostiserade underskott på 58 miljoner kronor så blir det genast intressant.

Det där pratet om en låååång underlåtenhetsskuld är ingenting annat än en omskrivning för någonting som kan uttryckas betydligt mer kortfattat.

Det han försöker säga är nämligen: 'Det är inte mitt fel.'

Det är egentligen inte särskilt svårt att avkoda Sjölanders kryptiska politikerspråk. Han försöker helt enkelt skjuta ifrån sig ansvaret för primärvårdens budgetunderskott genom att peka mot en dyster förhistoria, vilket i sammanhanget inte är en dålig politisk strategi.

Det finns helt klart någonting uppfriskande med en politiker som på detta sätt lägger sig på rygg med blottad strupe, och erkänner att situationen är bortom kontroll.

Faktum är att primärvårdens andel av hälso- och sjukvårdskostnaderna ska ha minskat med rent 17 procent under den senaste tioårsperioden. Differensen gentemot övriga skogslän sägs vara runt 200 miljoner kronor i ram.

Och i jämförelse med de många välskötta välfärdsföretagen i länet blottas dessutom att landstingets offentliga hälsocentraler underpresterar på ett närmast strukturellt sätt.

Det blir med andra ord svårt att enkelt anklaga Sjölander för att han inte hållit hårdare i slantarna när pengarna runnit till att täcka dolda underskott i andra delar av den enorma vårdkolossen.

I det avseendet är det nog en korrekt beskrivning av primärvårdens dilemma. Detta samtidigt som det är svårt att helt friskriva nämnden – med det ohemult långa namnet – från skuld.

Folkhälso-, primärvårds- och tandvårdsnämnden huvudsakliga problem ligger nämligen inte i hanteringen av historiska försyndelser utan om bristerna hos nuvarande ledarskap.

Den majoritet som Sjölander företräder saknar helt enkelt konstruktiva lösningar på hur de ska kunna möta strukturella utmaningar som bara kommer att tillta för varje mandatperiod.

Det politiska ledarskapet i nämnden har präglats av passivitet. Tydligast uttrycks detta i den avvaktande hållningen majoriteten har uppvisat till de populära kraven på sammanhållna vårdkedjor.

Ja, inte för att fördjupad samverkan mellan landsting och kommuner per automatik kommer att leda till någonting bra – särskilt inte resultatmässigt – men det är i alla fall en väg framåt från nuvarande ordning.

Den poängen jag ser handlar i stället om att långsiktigt låsa fast eller koppla kommunernas ekonomiska resultat direkt till regionen.

Det kan tyckas desperat men i dagsläget är det viktigaste att det politiska ledarskapet inom Region Västernorrland gör någonting över huvud taget än att passivt avvakta finansiell sotdöd.

Klart är att Västernorrland skulle behöva en regim som flyttar kostnader mellan relativt sett välförsedda kommuner (relativt, som sagt!) och ett fattigt landsting. Det är ett rimligt och legitimt krav att kommunerna delar på nedskärningarna som nu ensidigt drabbar hälso- och sjukvården.

I landstingsvärlden brukar politikerna sätta någon slags stolthet i uttrycket att de är regionpolitiker och inte kommunpolitiker.

Problemet är att bara att de mäktiga kommunalråden i Västernorrland inte tycks tänka samma sak.