Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tomas Izaias Englund: Domsjöföretagen måste sluta jaga politiska förmåner och bidrag

Häromdagen följde Emil Källström med partiets EU-parlamentariker Fredrick Federley på en trevlig politikerutflykt till Domsjö industriområde.

Besöket handlade i vanlig ordning om den spännande spetsforskningen på skogsråvara (som på sikt kan bidra till ett fossilfritt Sverige). Det är i alla fall så det brukar låta i marknadsföringen.

Dessutom finns ju planerna för Flaggskepp Bioraffinaderi, en historisk mångmiljardsatsning ute på området; vilket limmar väl med Centerpartiets gröna profil och skogliga väljarbas på landsbygden...

Gott så. Det hade lika gärna kunnat vara två socialdemokrater som vallades runt på området i bygghjälmar och gula signalvästar. Budskapet hade varit detsamma. Domsjöområdet har blivit ett populärt utflyktsmål för diverse makthavare på genomresa i Norrland (tidigare ingick också en obligatorisk hockeymatch i "Övikspaketet").

Ja, tidningsarkivet är avslöjande. Det har hunnit bli många politikerbesök – kungligheter, ministrar och fackpampar – i Domsjö sedan Socialdemokraterna formulerade sin vision om det gröna folkhemmet tillsammans med skogsindustrin i sann korporativistisk anda.

Inom regionforskningen har utvecklingen beskrivits som att de naturresursrika skogslänen fastnat i en rent seeking-strategi i förhållande den politiska makten – och central för den historieskrivningen är de råvarubaserade industrikonglomeraten.

Helt klart utmärker sig företagen ute på Domsjöområdet i sin stora aktivitet gentemot politik och media. Det är i svårt att nämna några andra företag i hela Mellannorrland som avsätter jämförelsevis lika mycket tid och resurser som företagen i Domsjö på att uppvakta diverse beslutsfattare.

Eller för att citera Ylwa Alwarsdotter, strategisk marknadsutvecklare på Sekab i Örnsköldsvik, som tycks gilla att uttrycka sig i klartext, när hon förespråkar en aktiv näringspolitik från regeringen: ”För att ta nästa steg krävs nu att vi röjer undan de hinder som finns för att i stor skala börja tillverka och sälja gröna produkter. För det krävs helt krasst att någon hostar upp en miljard för att bygga en fabrik.” (13/3 2017)

Eller Domsjö Fabrikers vd Lars Winter om stöd till industriinvesteringar: "Den som ska investera miljarder måste få klarhet i marknadsförutsättningarna under investeringens livslängd, vanligen 20 år. Osäkerheter om att skattesubventioner eller kvotsystem ändras under den tidshorisonten måste elimineras."

Eller för att citera vad Thore Lindgren, vice vd för Sekab E-Technology, sa till tidningen i samband med Källströms och Federleys politikerbesök: "Det är bra att politiker får se våra lösningar – som fungerar redan i dag. Nu krävs det att politiken och näringslivet vågar satsa så att tekniken kan användas i stor skala. Det skulle vara ett stort steg på vägen mot att göra Sverige fossilfritt."

Exemplen kan mångfaldigas. Från Domsjöområdet hörs återkommande krav på politiskt understöd.

Men den uppmärksammade Sekabaffären är ett bra exempel på hur fel det kan gå när Domsjös industrialister och glada politiker "vågar satsa", går i armkrok och sjunger samhällsnyttans lov.

Det förefaller nästan som att företagsledningarna ute i Domsjö inte fullt ut tror på sina produkter, sin teknologi och konkurrenskraft? Hur ska man annars förklara att de anses sig vara beroende av politiska stödhjul?

Man behöver inte ens vara fullt ut nyliberal för att inse att Domsjöledningarnas beskrivningar av att de egna verksamheterna inte speglar de attityder som exempelvis återfinns inom kunskapsintensiva techbolag, dynamiska startups eller spännande företag inom life science-branschen.

Förslagsvis borde industriledarna i Domsjö ta ett helt vitt – politikerfritt – år.

Makthavarberoende är djupt oroande.

Du har läst en ledartext av Tomas Izaias Englund som är politisk redaktör (lib.) för Tidningen Ångermanland och Örnsköldsviks Allehanda.

Följ Tomas på Twitter och Facebook eller läs fler ledare på Allehanda.se.