Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tog den långa vägen från Modo till eliten – nu är han med och gör succé i allsvenskan

Den minst kända Modoprodukten i allsvenskan?
Gissningsvis Joakim Englund.
33 år gammal fick han göra allsvensk debut – och han och hans Västervik har fått en kanonstart på säsongen.
– Vi ska ha två lag efter oss, säger Englund.

Annons

Västerviks IK har blivit ett tillhåll för spelare med en eller annan anknytning till Ångermanland i allmänhet och Örnsköldsvik i synnerhet.

Succénykomlingen i allsvenskan tränas av Mattias Karlin, i laget finns backen Jens Andersson från Sollefteå och framåt har vi såväl Conny Strömberg som Victor Öhman, med KB 65 respektive Modo som moderklubb.

Modo är även moderklubben för Joakim Englund, som nu klivit in på sin sjunde säsong i den småländska klubben.

Bara två spelare i laget är äldre än Englund – nämnda Strömberg och målvakten Jonas Fransson – men på allsvensk nivå är backen en gröngöling.

– Det är fränt. Det här har man ju drömt om sedan man var i Husum, säger Englund och skrattar.

Han spenderade en del av juniortiden i Husum. Hamnade sedan i LN91 i division 1 innan flyttlasset bar av söderut; efter tvååriga stopp i Gislaved och Vita Hästen landade han i Västervik 2010.

Där har han blivit kvar.

Gnuggat på.

Och till slut tagit klivet upp till allsvenskan.

– Det är skitkul, att få mäta sig med lite hockeyproffs, säger Englund, som har över 400 division 1-matcher under bältet, plus en kort sejour i division 2 där Västervik var och vände 2011/2012.

Att han skulle stå som back i ett allsvenskt lag i slutänden har varit en dröm, men knappast någonting han räknat med.

Tvärtom har det funnits perioder av tvivel.

– När jag var 26, 27 år och hade ett par tunga år i Vita Hästen visste jag inte riktigt vart jag skulle ta vägen. I samma veva fick vi (Joakim och sambon Malin) också barn. Men jag tänkte att om det löser sig med jobb så fortsätter jag att spela. Det löste sig – och så har vi tagit steg för steg med Västervik för varje år och kommit närmare målet.

Englund jobbar deltid som mediasäljare på Västerviks-Tidningen, någonting han kombinerar även med spel i allsvenskan. När laget är ute och reser och bor på hotell plockar han inte sällan upp datorn och arbetar.

Han är glad för att han fick följa med även på den allsvenska resan.

– När vi lyckades gå upp förra säsongen var det bara att hålla tummarna för att de skulle vilja ha mig kvar – och jag hade turen på min sida. Jag tror att förhandlingarna tog en kvart. En förutsättning var att det skulle lösa sig med jobbet och det gjorde det.

Den framför allt defensivt lagda backen Englund är nog sin egen största kritiker – och självinsikten har gjort att han kunnat anta en roll som både han själv och klubben är bekväm med.

– Jag är begränsad. Så är det. Det märker jag varje dag när jag spelar med lagkamraterna och möter motståndare. Men det är kanske lite av min styrka också, att jag vet om att jag är begränsad och spelar därefter. Om jag hade trott att jag haft skills och försökt använda sådant som jag inte behärskar – då hade jag inte fått spela heller.

Hur ser du på din egen roll den har säsongen?

– Jag tänkte inför säsongen att det är bra om jag kan ligga på tio, tolv minuters istid per match. Är man ett okej allsvenskt lag så kanske en sådan spelare som jag inte ska spela 20 minuter... Men nu i inledningen har det gått bra och jag tror att jag snittat sjutton, arton minuter. Det är skitkul att vara med där ute och bidra – i alla spelformer utom powerplay då.

Englund besitter också ledaregenskaper. Dessa gjorde att han under sex års tid var Västerviks lagkapten. Till denna säsong lämnades C:et över till Dan Pettersson, men det är ingenting som Englund deppar över..

– Det var inga konstigheter. Jag fick en kanonefterträdare i Danne, han är helt rätt person att leda laget. Vi är tvungna att föryngra och sedan vet man heller inte hur det blir: Jag var inte så framstående i division 1 som spelare och får jag inte spela så mycket i allsvenskan är det kanske inte lämpligt att bära ett C.

Västervik har chockat alla de senaste månaderna. Först gick laget fram som en ångvält på försäsongen och i upptakten av serien har nykomlingen också radat upp segrar.

– Det är en lång säsong – och vi har som mål att ha två lag bakom oss när den är slut, säger Joakim Englund och fortsätter:

– Vi är nykomlingar och vet hur hierarkin i näringskedjan ser ut. Det är väl också ett ganska normalt fenomen att nykomlingar sprattlar till i början och plockar poäng första tio omgångarna. Det kommer att bli ett krig varje match för oss, inte som de senaste säsongerna när vi mött Grästorp och andra division 1-lag som man nästan vet på förhand att man kommer att slå. Det blir kniven mot strupen varje match nu.

Närmast väntar spel mot Modo. Joakim Englund får för första gången under sin seniorkarriär möta moderklubben, i Örnsköldsvik dessutom.

Men hemma är alltjämt Västervik.

– Morsan och farsan bor kvar i Ö-vik men mina tre syskon bor i södra Sverige och för fyra år sedan köpte vi hus. Man vet inte vart framtiden tar en men som det känns nu är vi ganska rotade i Västervik.

Hur det blir att spela inför Ö-vikspubliken?

– De vet nog inte ens vem jag är, säger Joakim Englund och skrattar.

Annons