Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tjuvjakt en gerillataktik mot rovdjurspolitiken

Forskaren Erica von Essen har gett tjuvjakten plats i sin avhandling. Tjuvjakten, som viftas bort som ett otyg och den blinda och dumma befolkningens attityd mot lagar och regler. Den konstaterar von Essen är ett politiskt utspel.

Annons

Von Essen levererar efter intervjuer med jägare en slutsats om att tjuvjakt är civil olydnad. Den olagliga jakten är inte ett tecken på ett vilda västern utan anledning. Det är ett medvetet maktspel om rovdjurspolitik.

Många som tjuvjagar gör det som civil olydnad, som en politisk markering att man inte fått delta i utformningen av rovdjurspolitiken.

Jägare har mångt och mycket blivit av med rätten att delta i det samtal som skapar lagstiftning och rovdjursförvaltning. Bortviftade som en pöbel utan vetskap har rovdjurförvaltningen utformats till en byråkratisk labyrint. Till stor del har beslutsprocessen som lett fram till rovdjursförvaltningen som är idag varit stängd för den svenska jägarkåren. Von Essens djupintervjuer stöder denna tes. Det är också från det konstaterandet som von Essen sedan tagit sig fram till följdverkan från de vittnande jägarna. Många som tjuvjagar gör det som civil olydnad, som en politisk markering att man inte fått delta i utformningen av rovdjurspolitiken.

Människor som annars är laglydiga tar till brottet som markering. För att det demokratiska samtalet inte bjöd in vederbörande.

Von Essen förklarar för ÖP:– När jag granskade samspelet mellan jägare och svenska myndigheter blev det tydligt att den illegala rovdjursjakten är en politiskt motiverad markering. Budskapet är att jägarna har berövats sina medborgerliga rättigheter i den lagstiftande processen.

En markering mot det absurda att den som lever med besluten inte har något säg i hur reglerna kring hens liv ter sig och utformas. Därifrån kommer säkerligen det fortsatta upprätthållandet av den vedertagna verkligheten skjut, gräv, tig. Det är inte enkom en barbarisk skjutgalen befolkning som olovandes skjuter varg. Det är också en besvikelse på att inte få delta i beslut som rör vederbörande och dess närområde. Beslut långt från verkligheten är sällan en god väg att gå.