Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tjejer kan också spela metal

Inom många yrkesgrupper är förutsättningarna olika för tjejer och killar. Löneskillnader är inte det enda problemet, även bristande respekt är en anledning till att många tjejer inte ens vågar försöka. Rockbandet M-eye vågar.

Annons

För längesedan var sångerskor som Ella Fitzgerald och Bessie Smith superstjärnor, och det är fortfarande inom den yrkeskategorin som de flesta kvinnliga musiker lyckas idag. Antalet kvinnliga låtskrivare har ökat sedan Dolly Parton slog igenom för fyrtio år sedan, men de är fortfarande få i jämförelse med antalet manliga. Vad beror det på?
Just nu finns det bara ett renodlat tjejband i Örnsköldsvik som jag känner till. Genom åren har det dock funnits flera, bland annat Andrea Doria och Incka, berättar Gunnar Holmberg.
Han har arbetat som fritidsledare sedan 1974 och sitter just nu på
Musikhuset.
Tjejer som spelar i band saknas just nu, och väldigt få nya band kommer till. Det är killarna som sätter normen och jag har märkt att många unga band lyssnar väldigt kritiskt på varandra, något som tar bort en del av glädjen. Det tror jag hindrar framför allt tjejerna, som har andra krav på förutsättningarna. Det kan kanske kännas som att man måste vara både stark och självsäker gentemot killarna, säger Gunnar Holmberg.

SKÖNHET OCH FRAMGÅNG
Han berättar att både Musikhuset, Musik i Västernorrland och Kontaktnätet har haft kursverksamhet och studiecirklar speciellt för tjejer.
Jag vet inte om det spelar så stor roll med utseende, men vi har en
idealisering där skönhet förknippas med framgång och utnyttjas i
marknadsföringssammanhang. Verklig framgång kan man nog bara få genom att ha roligt, talang, göra sin egen grej och arbeta hårt, säger Gunnar.

INTE BRITNEY-MUSIK
15-åringarna Evelina Åström, Stina Svensson, Katja Ottosson och Christine Johansson bildar gruppen M-eye.
Jag, Evelina och Katja har spelat ihop sedan ett år tillbaka och för tre månader sedan började Christine spela i bandet. Vår första spelning ägde rum på UKM. Nu har vi blivit tillfrågade om vi vill spela på Gottnerocken, berättar Stina Svensson, bandets keyboardist.
Stina, trumslagaren Evelina, sångerskan och gitarristen Katja och basisten
Christine har även blivit erbjudna att få spela in en låt.
Vi skriver även egna låtar, men de är inte färdiga än, så de är ospelade. I framtiden planerar vi att spela dem istället för covers. Ingen bryr sig om tjejer som spelar i band, de antar att vi gör Britney-musik. Men när de sedan hör oss blir de överraskade, säger Katja.M-eye berättar att de ofta får mer hjälp än de behöver.
Människor tror att vi är sämre än vad vi är. Det finns så många fördomar. Man tror automatiskt att ett killband är jättebra, men det är lätt att få en enkel låt att låta bra om man spelar den tillsammans. Jag tror att många tjejer är osäkra och därför inte vågar visa vad de kan, säger Christine.
En tjej som spelar klassisk gitarr anses alltid dålig. Spelar man inte elgitarr är man dålig tillägger Katja.

ANDRA KRAV PÅ TJEJER
Inom många yrken måste tjejer vara dubbelt så duktiga som killar för att respekteras. Är det likadant inom musikvärlden?
Ja, jag tror att det ställs andra krav på tjejer. Vi ska se bra ut och
vara förebilder samtidigt som vi måste vara duktiga, säger Christine.
Enligt henne bör man lyfta fram fler kvinnliga musiker, hjälpa till med
replokaler, erbjuda spelningar och anordna musikkurser för tjejer för att uppmuntra dem.
Om vi skulle ha en manlig gitarrist skulle människor tro att han
egentligen är för bra för oss. På UKM hyrde vi in en kille och han fick
pikar av sina kompisar för att han spelade med tjejer, berättar Katja.
M-eye placerar sig själva i facket soul/rock och menar att det finns
alldeles för mycket pop. En av förebilderna är Titiyo, som är känd för sin musik, inte sitt utseende.

KAN SPELA ALLT
Katja har spelat gitarr i åtta år och berättar att hon själv lägger gitarren åt sidan om hon är den enda tjejen i en grupp gitarrister.
Vi kliver undan, trots att vi har inställningen att vi kan, säger Katja.
Man känner sig nedvärderad på en gång, tycker Stina.
Katja berättar att de tog namnet M-eye för att man kan tolka det på flera sätt, beroende på ifall man hör eller ser det.
Vi tycker att det är fel att gå efter ytan. När man ser oss får man en
uppfattning om oss, när man hör oss en annan. Det är likadant med namnet, säger Katja.
Vill man, så kan man. Det mottot lever tjejerna i M-eye efter.
Tjejer kan också spela metal. Det handlar om att nollställa förväntningarna. Det kanske låter annorlunda, men det behöver inte betyda att det är sämre, avslutar Katja.
KIM VESTIN

UNG

Mer läsning

Annons