Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tät och gedigen kriminalroman

I sin sjunde bok släpper den isländske succéförfattaren Indridason fram den kvinnliga polisen Elinborg, hans ärrade hjälte, Erlendur Sveinsson, förpassas ut i perferin den här gången.

Annons

Det känns som ett fräscht grepp, även jag kan sakna den dystre polismannen, här får huvudpersonen försöka nysta upp ett mordfall där dofter spelar en central roll.

Precis som i föregångaren "Frostnätter", som var den inledande boken i kvartetten, är det mycket vardag och historien lunkar fram.

Egentligen händer det inte speciellt mycket, men ändå tar sig handlingen så sakta framåt.

Samtidigt som mordet ska nystas upp, ägnar Elinborg nära nog lika mycket tid åt det familjära. Att få tiden att räcka till, kombinera det krävande arbetet med att vara en bra mamma, oron för sonens bloggande.

Ja, det är nog många som känner igen sig som förälder i den här boken.

Huvudpersonens stora intresse, och slumpen, verkar leda henne åt rätt håll i utredningen. Både persongalleriet och den målande beskrivningen av det karga isländska landskapet, känns väldigt spännande.

Det är så vardagligt, så trivialt, bara så bra. Indridason har med sitt framgångsrecept åter igen lyckats snickra ihop en gedigen kriminalroman, kanske inte lika stark som föregångaren "Frostnätter", men ändå ett väldigt habilt dagsverke i ämnena brott och straff, offer och förövare, som dessutom kryddas av en välkomponerad och väldigt tät intrig.

Dessutom behövs det inte vara en massa våldsamheter för att göra en kriminalroman intressant, det har Arnadur Indridason briljant visat ännu en gång.

Boken kommer också samtidigt som ljudbok. Pale Olofsson, som läst in alla Indriðasons romaner så här långt, har en mörk och atmosfärrik röst som passar väldigt bra till Arnaldur Indriðasons romaner.

Mörka strömmar

Arnaldur Indriðason

Översättning: Ylva Hellerud

Deckare

Norstedts

Annons