Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tårar i går – massor av stolthet i dag

I går skrev jag om ledsna ansiktsuttryck och det blir inte så mycket muntrare i den här texten.

Det var blanka ögon och sammanbitna läppar i Ice Cube Arena för ett silver.

Det var tårar, floder av tårar, för ett brons som blev till sand på knappa 20 minuter i hockeyarenan Bolsjoj.

Jag tyckte nog mest synd om Damkronorna som var på väg att gå från ifrågasatta och uträknade till bronsmedaljörer. De var ett lag som spelade för sin sport, för sin tro på vad de gör och framför allt damhockeyns status här hemma i Sverige.

De vann inte bronset, men eftersom bland annat Erika Grahm sa att de spelade för sin heder, så vann de definitivt den tillbaka under detta OS.

Tårarna var så många och de gjorde ont att se dem, men bakom dem finns ett landslag som gick hem i tv-rutorna och speciellt en av dem, målvakten Valentina Lizana Wallner har fått sitt stora internationella genombrott.

Om nu Svenska ishockeyförbundet säger att de satsar på damhockeyn, och Internationella ishockeyförbundets ordförande René Fasel lovar att de blir kvar i OS-familjen, så skulle det vara direkt pinsamt av Svenska ishockeyförbundet och SOK att Valentina tvingas lägga av för att hon inte har råd att fortsätta. Hon har ledsnat på att ta pengarna ur en egen ficka och jag har full förståelse för det.

Det sänder väldigt konstiga signaler till de unga tjejer som vill bli en ny "Valle" och drömma om OS.

Men ett silver blev det den här torsdagen, men det var inte en medalj som lag Margaretha Sigfridsson jublade åt. När vice skippern, Härnösandstjejen Maria Prytz som fyra missade sin sista sten i den nionde omgången försvann leendet, blicken blev tom och slaget var förlorat.

Lag Sigfridsson har gjort en fantastiskt bra OS-turnering, de gav favoriterna Kanada en match, men precis som för Lag Niklas Edin på onsdagskvällen var inte millimetrarna på deras sida.

Ett normalt enkelt slag som Maria är bekväm med gick fel och i stället för kvittering till 4–4 fick Kanada med sig två poäng och gick till ledning med 6–3 inför sista omgången och där och då visste hon, Sigfridsson, Maria Wennerström och Christina Bertrup att finalen var över, att guldet blev till silver.

Men lag Sigfridsson har ändå på ett bra sätt förvaltat ett tungt arv. De har klivit fram ur skuggan från dubbla OS-guldmedaljörerna lag Anette Norberg och det är väldigt bra gjort att föra stafettpinnen vidare och visa att Sverige fortfarande är en världsmakt i curling på damsidan.

De har haft ett tungt ok att bära men de har gjort det väldigt bra. Det är ett OS-silver bevis på.