Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tänk om vår energi kunde ägnas åt framtidsutveckling istället

Viss frustration infinner sig när man tänker på hur mycket tid, kraft och energi som läggs på att försvara den grundläggande samhällsservicen på landsbygden. Försvara sådant som jag och många med mig upplever som självklarheter och ett måste, om man ska kunna fortsätta att leva och utvecklas på landsbygden.

Det hålls krismöten, bildas aktionsgrupper, skrivs insändare och protestbrev. Människor som utsätts för dessa hot om nedläggningar sliter sitt hår och gör allt vad som står i deras makt för att försöka förmå beslutsfattare, tjänstemän och förtroendevalda att förstå att det finns gränser. Det finns gränser för hur mycket man kan nedmontera ett samhälle innan det totalt faller samman och sönder och den utdöda orten blir ett faktum.

Vad är det nu frågan om, kanske du som läsare tänker? Förväntar sig landsbygdens människor samma samhällsservice i Ramsele som i Sundsvall, eller samma kollektivtrafik i Helgum som i Umeå? Nej, knappast! Det handlar om absolut basic. Det är människor som lever på landsbygden, som älskar landsbygden men som anser att även de borde ha rätt till viss grundläggande service. Det handlar om barnfamiljer i Kramfors kommun som kämpar för sina småskolor, Reselebor som tar strid för Moforsenbron över Ångermanälven, invånare i Örnsköldsviks kommun som slåss för sina äldreboenden och inte minst invånare i Ragunda, Sollefteå och Kramfors kommuner som tar upp kampen för allas lika rätt till närhet av akutsjukvård vid Sollefteå akutsjukhus. Att en person boende i exempelvis Gulsele kan anses vara tillgodosedd med akutsjukvård genom ett akutsjukhus i Sundsvall är inte rimligt, punkt!

Tänk om den kraft och den energi som nu läggs på att försvara vår existens istället hade fått användas till något utvecklande, något som kan leda oss mot en ljusare framtid, ökad inflyttning, mer entreprenörskap, fler jobb och bättre fungerande integration. Hur skulle vårt samhälle då ha sett ut?

I dagsläget fattas dock beslut över huvudet på människor, stora brister i dialogen med de människor som faktiskt berörs, bristfälligga underlag, centraliseringsiver och undermåliga konsekvensanalyser hör till vardagen. Men ingenting är försent ännu. Börja lyssna till medborgarna, ta vara på initiativkraften och idérikedomen som finns. Oavsett om det stavas intraprenad, entreprenad eller tio etthundra, så finns det förslag att värna och ta fasta på.

Att göra motsatsen kan i förlängningen bli förödande. Jag tror knappast någon vill se en uppgiven befolkning utan hopp om framtiden. Ta vara på den urkraft som finns bland invånarna. Tillsammans är vi starkare och med gemensamma krafter bygger vi ett samhälle och en region, där alla ges möjlighet att leva och växa i alla dess delar.

Håll i hatten, för nu ska jag avsluta med något som för en del kan uppfattas som oerhört kontroversiellt: Landbygden har också rätt att leva! Rätt till grundläggande samhällsservice, småskolor, broar, äldreboenden och inte minst närheten till ett akutsjukhus.

Johan Andersson (C)

Kommunstyrelseledamot

Sollefteå kommun

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel