Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tack för allt Järvsöfaks

Ibland så blir det kanske inte riktigt som man hade tänkt sig, det tror jag är någonting som inte minst alla djurägare kan känna igen sig i. För det är ju så att när man har fyrfota vänner kring sig så gäller det att man lever med dem just i ögonblicket.

Man kan inte hålla på med att göra upp allt för långsiktiga planer runt dem eftersom ingenting varar för evigt och nu så har sagan om kallblodskungen Järvsöfaks till sist nått sitt slut.

Det skulle komma att bli hela 26 kapitel på vägen, ett för varje levnadsår som han fick finnas till här på jorden innan han gav sig av, travandes upp mot de evigt gröna ängarna i Trapalanda, hästarnas himmelrike.

Fast en sådan häst han var sedan.

När jag själv fick möta honom här på torget i Örnsköldsvik, i samband med invigningen av Hästivalen 2011 som då arrangerades som ett samarbete mellan travet och ridsporten så förstod jag kanske inte det riktigt, utan vetskapen om alla hans rekord och segrar är någonting som har börjat sjunka in först i ett senare skede när man började läsa på om honom.

Ja, han med stort H var verkligen en häst utöver det vanliga och även om det var tråkiga nyheter som läckte ut i lördags via norska medier så tror jag att det här har slagit ner lite som en blixt.

För även om det var länge sedan han blev pensionär från banan, så har vi ju alltid fått höra någonting smått om honom från hans ständiga följeslagare genom åren JO Persson som följt med honom på alla dessa äventyr som vi också fick ta del av. Det var allt från när han var med och gick högvakten, till Stockholm Horse Show och TV-inspelning med Filip och Fredrik. Men det kanske bara visar hur många sidor han hade, många fler än den man såg på tävlingsbanan. Han var verkligen folklig, så det är nog många av oss som kommer att sakna honom – men bortglömd kommer han aldrig att bli. Även om det just nu på något märkligt sätt känns så tomt. Allra finaste Faksen sov så gott!

Vill även passa på att i efterhand rikta ett stort tack till JO Persson som såg till att ta med honom hit så att vi fick träffa hans fina guldklimp, för han såg till att många lyckliga hästtjejer fick ett minne med sig för livet!

Lena Wigren

Vill du berätta något om en tävling, match eller utövare?

Skriv en läsarartikel