Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sveket när desperata möts av taggtråd och tårgas

Från och med 1 mars kan inte längre svenska kommuner säga nej till att ta emot flyktingar som har fått uppehållstillstånd och ska lämna Migrationsverkets anläggningar. Den nya anvisningslagen är välkommen och borde ha införts för länge sedan.

Bördan behöver fördelas rättvist över landet och ingen ska kunna smita undan ansvar. Det har många gjort och de flesta av smitarna är rika och välmående borgerligt styrda kommuner.

Nu ojar de sig över den nya lagen och det blir lätt patetiskt. Kommunalråden i Nacka, Vellinge, Danderyd och Kungsbacka gnäller över att de inte har några bostäder att erbjuda, men så går det när man sålt ut allmännyttan till privata intressen och inte satsat på att bygga hyresrätter.

Nu får gnällspikarna lära sig vad solidaritet är och hitta provisoriska lösningar. I rika Vellinges fall för 159 personer i år mot noll tidigare år. Det går med hjälp av modulbyggen och tillfälliga boenden. Förhoppningsvis kan de avlasta betydligt mycket fattigare glesbygdskommuner som burit ett tungt och stort ansvar.

Europas ledare vet dock inte vad solidaritet är. Tyskland, Sverige, Österrike och några länder till behöver inte skämmas, men EU:s hantering av flyktingkrisen ser ut att gå till historien som ett tragiskt och katastrofalt svek.

Alla fakta ligger på bordet och alla vet vad som ligger i potten. Sedan årsskiftet har 131 724 migranter nått EU över Medelhavet. Enligt UNHCR är det lika många som kom under hela första halvåret 2015.

Över 100 000 av dem är kvar i Grekland, och länderna på Balkan har börjat införa dagliga kvoter på hur många som släpps vidare. Vid Makedoniens gräns möts flyktingarna av taggtråd och tårgas. FN varnar för att Europa ”står på randen till en självframkallad humanitär kris”.

Europa behöver också dela på ansvaret genom en anvisningslag, men en sådan verkar avlägsen, närmast omöjlig. Europas länder följer inte ens ingångna överenskommelser.

I september kom EU överens om hur 160 000 kvotflyktingar skulle fördelas. Ett halvt år senare har bara drygt 500 av dem kommit fram till sina slutmål. Det är en oacceptabel nonchalans mot fattade beslut och mot alla som flyr.

EU:s ledare enades under finanskrisen om hur bankerna skulle räddas. EU:s ledare kom överens om hur Grekland skulle kunna behålla euron.

Men EU:s ledare misslyckas totalt när det handlar om att ta emot en miljon flyktingar till kontinenten. En miljon nyanlända till en befolkning på 500 miljoner, det är lika med futtiga två promille som borde kunna fördelas mellan kontinentens länder.

På måndag möts Turkiets och EU:s samtliga stats- och regeringschefer i Bryssel för att försöka hitta en gemensam och värdig lösning på flyktingkrisen. Hoppet om att de kommer att lyckas är dessvärre försvinnande litet.