Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svantessons bakgrund väcker debatt

Annons

Den nya arbetsmarknadsministern Elisabeth Svantesson utpekas på en del håll som religiös extremist med anledning av hennes bakgrund i Livets ord och organisationen Ja till livet.

Hennes gamla åsikter kan försvåra både hennes och regeringens arbete, anser några kommentatorer.

Magdalena Andersson, ekonomisk-politisk talesperson för S, anser att Elisabeth Svantesson bör göra klart att hon stödjer lagstiftningen kring aborter och homoäktenskap.

Jag tycker att det är viktigt att hon klargör sin ståndpunkt, i den och andra värderingsfrågor, så att svenska folket får veta vilka värderingar ministrarna har.

Andersson får medhåll av LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson.

Sedan kan man tycka att det är märkligt att de väljer att ta en sådan risk att de utser någon som kritiseras så hårt för sin koppling till Livets Ord och Ja till Livet. Det finns väl stor risk att det gör att den viktiga frågan - hur vi ska förbättra arbetsmarknaden och finanspolitiken - skyms av en helt annan debatt som inte kommer att hjälpa de arbetslösa att få jobb.

Svantesson får dock stöd från annat håll.

Hon bör bli bedömd utifrån vad hon gör som statsråd, inte vad hon gör på söndagarna. Det är skillnad mellan att kritisera henne för hennes religionsutövning och att kritisera hennes politiska åsikter, anser Magnus Hagevi, docent i statsvetenskap vid Linnéuniversitetet som bland annat forskar på religion och politik.

Magnus Hagevi konstaterar att det finns fler religiösa statsråd än Elisabeth Svantesson i regeringen, exempelvis Anders Borg och Göran Hägglund.

Vad man ska skilja på i den här diskussionen är religionsfrihet och de politiska frågor hon har engagerat sig i. Abortmotstånd och hbt-rättigheter är exempel på politiska frågor. Däremot är det mer svårförståeligt att man diskuterar hennes religionsutövning och anslutning till en lokal församling. I politisk mening uppfattar jag det mer korrekt att debattera hennes politiska åsikter.

Aftonbladets politiska kommentator Lena Mellin skriver bland annat att "Risken är överhängande att den religiösa extremismen kan förfölja Elisabeth Svantesson och regeringen under hela hennes ministertid".

Statsvetaren Marie Demker, som själv är troende, säger att hon är "chockad över hätskheten i kommentarerna" och förvånad över att frågan om Svantessons tro ges så enormt stort utrymme.

Det här en kvinna som har licentiatexamen i nationalekonomi och som lett arbetsmarknadsutskottet ett bra tag. Ändå är det enda man pratar om vad hon gjorde i Ja till livet på 90-talet. Rationellt borde den debatten lägga sig, men jag är inte så säker på det. Det beror på hur hon och statsministern i fortsättningen hanterar frågan. Det beror också på vad journalister kan hitta som uppfattas som komprometterande, det grävs väl lite överallt just nu.

En minister, religiös eller icke religiös, har ett helt departement av politiskt och opolitiskt tillsatta tjänstemän som bereder frågorna. Svantesson har också, precis som övriga ministrar, en partilinje att hålla sig till.

I väldigt liten uträckning tror jag att det finns forskning som kan visa att politiker har brutit mot den här typen av partilinjer, säger Magnus Hagevi.

Enligt honom är det i själva valet av parti som politiskt aktiva oftast låter sin religiösa övertygelse påverka.

När man väl är med i ett parti brukar folk hålla partilinjen i samma utsträckning som andra.

Frågan om Svantesson skulle kunna smyga in religiöst grundade beslut i regeringen besvarar Hagevi:

De beslut som fattas i en regering är ju kollektiva, så hon skulle få dupera resterande regering.

Frågan är då hur många religiöst grundade beslut en arbetsmarknadsminister teoretiskt kan ställas inför. Hagevi tar exemplet att Svantesson i stället skulle vara minister med ansvar för utformningen av abortlagstiftningen:

Då kanske den här kritiken hade varit mer relevant än om hon är en minister som är intresserad av att sänka arbetslösheten.

Mer läsning

Annons