Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Susanne Sjöstedt: Stannar Åkesson tillräckligt länge på sin EU-turné för att berätta sanningen om SD:s EU-politik?

Annons

Jimmie Åkesson har varit i länet på blixtvisit under veckan. Han raggar röster i EU-valet säger han själv när lokalmedierna frågar, men att inte så mycket handlar om EU när partiledaren svänger förbi är rätt uppenbart.

Jimmie Åkesson, den svenska partiledare som nu suttit längst av alla nuvarande partiledare, surfar fortfarande på den politiska gräddfil han mejslat ut för sig själv som en representant för ”anti-etablissemanget”.

Samtidigt fortsätter SD-ledarens anhängare använda begreppet ”sjuklövern” om de övriga riksdagspartierna för att får SD att se ut som uppstickare och inte en hoper karriärpolitiker som gjort sig en försörjning av skattemedel och som fortfarande kan påstå sig stå bakom nästan vad som helst och sedan rösta för det rakt motsatta när besluten slutligen ska fattas. Allt utan att väljarbasen sviker.

Tycka vad man vill om taktiken, men det är rätt imponerande med tanke på hur länge den funkat med tanke på att många SD-väljare är människor som så desperat behöver den välfärd som SD låtsas stå bakom samtidigt som partiet ju i precis allt väsentligt är ett högerparti.

I alla arbetarvänliga frågor har man bytt fot: vinster i välfärden blev partiet plötsligt för efter att ha uppvaktats med intima middagar med företrädare för Svenskt Näringsliv.

Man lovar satsa mer på både pensionärer och sjukvård, men saknar tiotals miljarder i finansieringen.

Man påstår sig företräda gamla tiders ”folkhem” och åkallar Per-Albin Hansson – men ställer sig bakom vartenda förslag om skärpningar av arbetsrätten och attackerar fria och oberoende medier som granskar makten.

Liknande illusioner har Donald Trump lyckats med i USA där högerpolitikerns allra ihärdigaste anhängare (om man räknar bort de ryska botarna) fortfarande hör till några av de mest ekonomiskt utsatta i samhället.

Trump sänker skatten för de rikaste och drar in stöd för de fattigaste – och hans fattiga väljare jublar. Trump använder sitt ämbete för att skapa enorma intäkter för sina företag på skattebetalarnas bekostnad – och när det uppdagas hävdar hans fattigaste väljare att det bara är fake news.

Ungern är ett geografiskt närmare exempel.

I de svenska debatterna fokuseras det på landets tuffa flyktingmotstånd, Ungern har vägrat ta emot kvotflyktingar från Europa och tar inte heller emot asylsökande.

Men det är säkert inte bara flyktingpolitiken som får ledande sverigedemokrater att med solsken i blick välja Ungerns premiärminister Viktor Orbán och hans parti Fidesz till politiska förebilder.

Orbán har de senaste åren vid makten använt den demokratiska makt han fått av väljarna för att avveckla demokratin bit för bit.

Kritiska medier tystas medan de statsägda medierna endast sprider regeringsvänliga nyheter, universitetskurser med ”fel” innehåll förbjuds, frivilligorganisationer som jobbar med flyktingar straffbeskattas och misstänkliggörs.

Man sätter Fidesz- och Orbánanhängare på tunga poster inom exempelvis Riksbanken och konstitutionsdomstolen som borde vara politiskt oberoende.

”Kristna värderingar” ska genomsyra och framhållas inom kulturen, vilket bland annat fått den bisarra konsekvensen att världskända musikalen Billy Elliot, om en ung balettdansande pojke, som sattes upp på Nationaloperan i Budapest förra sommaren utsattes för en hetskampanj där den anklagades för att vilja göra ungerska pojkar homosexuella!

Orbán har därtill tack vare en försvagad fackföreningsrörelse genomdrivit vad som allmänt kallas en ”slavlag” där arbetare kan tvingas jobba 400 timmar övertid per år om arbetsgivaren så vill (och där övertidsersättningen kan hållas inne av arbetsgivaren i TRE ÅR?!). Det är en bieffekt av att landet inte har nån arbetskraftsinvandring och därför lider av svår arbetskraftsbrist. Fler måste jobba mer.

De som gynnas av den här politiken är inte heller främst arbetarklassen med lägst inkomster, trots arbetskraftsbristen har de väldigt låga lönerna knappt pressats upp, utan medelklassen.

Visst finns en ekonomisk tillväxt i Ungern, en rätt stark sådan till och med. Men det beror ju inte på nationella politiska insatser som stängda gränser för flyktingar, utan på höga EU-bidrag…

När Jimmie Åkesson hyllade Orbáns politik i partiledardebatten i SVT förra veckan och kritiserades för det, anklagade han kritikerna för "brunsmetning".

Hade SD-ledaren stannat lite längre i länet under sin EU-turné hade nån kanske hunnit fråga honom om vad partiet egentligen vill med EU och varför man skulle lita på att parlamentarikerna som SD skickar till parlamentet efter årets val gör mer än partiföreträdarna som mest suttit passiva de senaste fem åren.

Annons