Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Susanne Sjöstedt: Skitjobb är fortfarande skitjobb även om folk är beredda att utföra dem

Annons

”Om gigekonomin är så hemsk som journalister säger hade ingen jobbat där”, skrev ledarskribenten Andreas Bergh på DN:s ledarsida häromdagen om hur de nya låglöne-”jobben” som poppat upp i de större städerna och går ut på att leverera mat från en restaurang/snabbmatställe till den som beställt maten för några tior. Eller åka runt och leta rätt på strömlösa elsparkcyklar, ta hem dem och ladda batterierna och sedan placera ut dem igen, också för några tior stycket.

Det är inga jobb, ingen anställning med lön, avtal och försäkringar utan ”gig”, korta uppdrag med låg ersättning. Helt logiskt förstås, för hur mycket är nån egentligen beredd att betala extra för att få sin McDonalds-hamburgare hemkörd?

Men om folk vill ha jobbet, och då det verkar inte finnas nån brist på desperata människor i storstäderna som värderar sin tid så lågt att en ersättning på under 50-lappen i timmen känns okej, vilka är vi att protestera? Om det vore så hemskt som journalister säger hade ju ingen velat ha jobben, som den liberala ledarskribenten skrev.

”Jag tänker såhär: Om det är så hemskt som alla säger att vara ett gatubarn och arbeta i en koboltgruva - varför gör så många det?”, svarade kulturskribenten Kristina Lindquist syrligt på Twitter. En annan twittrare följde upp med kommentaren att ”För att man dör fortare av svält än av skadlig arbetsmiljö”.

Och det är ju sant i Koboltgruvorna i Kongo där man bryter denna dyrbara komponent som blir till de batterier som driver våra mobiltelefoner, elbilar och datorer.

Men i Sverige svälter man ju inte. Men om folk gick mer på att få lite mindre pengar för att utföra enklare tjänster, ja då skulle fler få det bättre. Om kostnaden på vissa tjänster sjönk skulle fler efterfråga den och fler skulle få in en fot på arbetsmarknaden och sedan röra sig uppåt.

Dessutom ska väl inte folk lägga sig i om du är beredd att göra jobbet får mindre pengar än facket tycker är okej. Det viktiga är att du är nöjd.

Det är en liberal tanke. I teorin. Verkligheten talar dock ofta emot liberaler.

Dessa nya skitjobben läggs till de gamla och är alltså inte ”skit” för att de är under någons värdighet att utföra dem – utan för att vad som var extrajobb tonåringar utförde på 80- och 90-talet för att dryga ut månadspengen nu plötsligt presenteras som riktiga jobbalternativ för den tillräckligt desperata arbetstagaren.

Det är inte bara ”lågt” betalda jobb, om det ens kan kallas jobb. Det är ”underbetalda” jobb med dåliga villkor. Villkor som innebär att du inte ens om du varje dag skulle lyckas jaga till dig uppdrag att fylla 12-15 timmars arbetsdag (och det är praktiskt taget omöjligt för så många matutdelningar eller elsparkcyklar att ladda finns inte och du har inga garantier), så snackar vi en månadsnettoinkomst långt under de allra lägsta kollektivavtalen.

Såna skitjobb bidrar inte till rörlighet på arbetsmarknaden. Det blir inte språngbrädan till något bättre för det stora flertalet. De förstärker tvärtom klasstrukturer och cementerar din placering i låglönegettot. Och när du väl sitter fast där påverkas sedan allt i ditt liv, inte bara inkomsten, pensionen och hälsan.

Ändå saknas inte folk som slåss om gigen. Samhället erbjuder uppenbarligen inte den trygghet som krävs för att be den som förväntar sig att du ska jobba för några tior i timmen att fara och flyga.

Annons