Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Susanne Sjöstedt (S): Vänta med att rasa tills ni vet vad ni rasar emot!

Annons

Det har blivit ett stående inlägg på ledarsidan sedan ett par år; att ifrågasätta raseriet från människor som lätt låter sig manipuleras till raseriutbrott av falska Facebookinlägg, av bilder som påstås föreställa en sak men egentligen föreställer något helt annat, av ”nyhetstexter” från rasistsajter, av okunskap om hur riksdagen eller rättssamhället funkar – eller av helt lösryckta citat vi inte ids kolla sanningshalten i.

Det är onekligen enklare att bli arg utan att först sätta sig in i exempelvis kontexten eller källgranska, men det är verkligen så hopplöst fördummande. Inte minst om raseriet är befogat men på grund av okunskap riktas åt helt fel håll.

Häromveckan var det upprördhet över att inga män deltog i en riksdagsdebatt om #MeToo – trots att inga andra än respektive partis talespersoner (som i detta politikområde bara kvinnor) får delta i dessa debatter.

Denna vecka hade vi redan på onsdagen en radda virala inte alls källgranskade avgrundsvrål kring en friande gruppvåldtäktsdom som påstås vara beviset för rättssamhällets kollaps, en kvinnlig bankchef som ska ha nämnt Adolf Hitler som en person hon inspirerats av, högernationalistiska och konspirationsteoretiska mordanklagelser mot journalisten Robert Aschberg och ”avslöjanden” om att LO tänker bedriva valkampanj för Socialdemokraterna. (Det sistnämnda en överraskning och chock för moderata riksdagsledamöter uppenbarligen, förhoppningsvis har de flesta andra koll på att LO och S samarbetat i över 120 år)

Och ryggmärgsreflexen är att skrika först och kanske, eventuellt, på sin höjd kolla efteråt.

På tisdagen friade tingsrätten i Södertörn de män som stod åtalade efter en misstänkt gruppvåldtäkt i Fittja som fått stor uppmärksamhet i medierna. Det fick sociala medier att fullkomligen explodera av upprördhet. Helt begripligt förstås för alla som följt fallet i kvällspressen och lekmannamässigt tycker att fallet var en riktig ”slam dunk”.

Hätska och våldsamma hot riktas i flera Facebookgrupper, inte bara mot de åtalade männen utan även domaren och nämndemännen som gjort bedömningen att bevisningen inte räcker för en fällande dom. ”Rättssystemet är åt helvete” är man helt överens om och det föreslås både medborgargarden och lynchmobbar.

Domen däremot har väldigt få läst. Bland juristerna som gjort det är flertalet helt eniga om att utfallet, tyvärr, nte är konstigt alls. Åklagarens bevisning är för dålig. Polisens utredning är för dålig. Man kan inte fälla personer för allvarligt brott med kasst underlag.

”Jag har aldrig i en dom läst så stark kritik mot polisens arbete” noterar exempelvis advokat Viktor Banke – och konstaterar att det är här fallet står och faller. ”Kontentan är att man kan ha hur höga straff man vill - de är höga för grov våldtäkt - men om inte utredningen håller … är det verkningslöst.”

Rikta ilskan och kraven dit, inte mot domare som dömer i enlighet med lagen.

Tisdagsupprördheten fortsatte när riksmedierna berättade om hur en svensk Nordeachef i en intervju ska ha listat Adolf Hitler på frågan vilka hon inspirerades av i sitt ledarskap.

Visst hade man väl räknat med att en högt uppsatt chef i ett internationellt företag på ren instinkt borde ha undvikit alla hänvisningar till en av världshistoriens värsta mördare – men väldigt få av de tiotusentals som delade länkar till artiklar om intervjusvaret verkar ha läst intervjun eller ens motiveringen.

”För mig är Hitler ett skräckinjagande exempel på att man också kan leda ett folk att göra fullständigt skräckinjagande saker”, sa chefen bland annat. Hitler nämndes inte som förebild utan avskräckande exempel att lära sig av.

Så mycket för den påstådda Hitlerhyllningen.

Men varför är vi så lättmanipulerade? Varför går vi igång på så mycket skit utan att vilka kolla källan? Ja, förmodligen för att vi vill att vissa saker ska vara sant för att det passar vår världsbild. Är känslan att rättssamhället är i gungning blir varje uppmärksammat rättsfall beviset för det.

Är känslan att chefer är världsfrånvända och omänskliga blir det nästan rimligt att de ser upp till Hitler.

Vi måste anstränga oss mer att ta del av även det som stör vår uppfattning om hur saker och ting egentligen ligger till i samhället. Utan tvivel är man nämligen inte riktigt klok.