Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Susanne Sjöstedt (S): Vad är ens poängen med Liberalerna längre?

Om en lite dryg vecka har det gått tre månader sedan svenskarna röstade och nej, vi har ju ingen regering än.

Stefan Löfven har försökt, Ulf Kristersson har försökt, Annie Lööf har försökt – och nu är vi tillbaka hos Löfven igen.

Det finns knappast en svensk som inte fattar att det bara finns två huvudfåror i regeringsfrågan och att Centerpartiet och Liberalerna är de som slutligen kommer att behöva bestämma i vilken fåra de tänker ställa sig.

Om inte närmar sig ett extra val med stormsteg. Nu är det väl inte jättemånga partier som ser på ett sådant som en möjlighet, mer en risk – men jösses så skönt det varit att slippa Liberalerna.

Vad är ens poängen med partiet längre? Vilka frågor skulle försvinna utan dem? Vilken ruta på det politiska brädet är det bara de som täcker upp?

Det är inte bara ledarsidan som undrar, valresultatet rasade till katastroflåg nivå redan i valet 2014 – och ökade en knapp tiondel detta val till 5,5 procent.

Man är långt ifrån valjublet 2002 där Lars Leijonborg lyckades lyfta partiet till 13,4 procent och 48 riksdagsmandat. Och opinionsmätningarna sedan valet talar dessutom ett väldigt tydligt språk: Mer än var fjärde person som röstade på L i september skulle välja ett annat parti i dag.

Partiet balanserar nu på gränsen till fyraprocentspärren och det finns liksom ingenting just nu som indikerar att de har makten att göra något åt det – vilket förstås är helt paradoxalt med tanke på att de alltså tillsammans med Centern har regeringsavgörandet i sin hand.

Alla som följt Björklund de senaste månaderna förstår dock varför.

Han är passiv och förbikörd, inte minst av Annie Lööf. När hon talar med en röst för Centerpartiet, tvingas Björklund mumla om att det inte är han som bestämmer utan partirådet.

När han precis ett dygn efter att Lööf presenterat en kravlista för att överväga att inte rösta ner Löfven gör det samma, ja praktiskt taget rapar exakt samma talepunkter som Centerledaren, finns precis samma förbehåll där: pappa partiråd måste godkänna alla steg i en eventuell förhandling och det finns förmodligen ändå inga garantier för att den 20 personer svaga riksdagsgruppen tänker följa linjen rådet bestämmer.

Björklund har inget eget mandat. Inget. Och mindre än en timme efter att han gått ut och meddelat att Liberalerna kanske, eventuellt, kan tänka sig att släppa fram en S-ledd regering, går hans egen ekonomiskpolitiska talesperson ut och sågar utspelet.

Vart ska Liberalerna ta vägen? Och vem, helt ärligt, bryr sig?