Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Susanne Sjöstedt (S): Luciafirande – för vems skull?

Ja visst gör det ont när knoppar brister, skrev Karin Boye. Och den allra värsta smärtan är kanske när traditioner ”som alltid” varit på ett sätt inte längre är det.

Vad är det för nytt, som tär och spränger?

Ja visst gör det ont när knoppar brister,

ont för det som växer

och det som stänger.

Imorgon är det lucia och oddsen talar för att det närmaste du kommer ett luciatåg är på tv när SVT traditionsenligt sänder luciamorgon från någon plats i landet.

För som SVT Västernorrland rapporterar är trenden tydligt, allt färre av länets skolor kommer exempelvis ha luciafirande med luciatåg i år.

En av skolorna som slopat luciafirandet är Ådalsskolan i Kramfors där både elever och rektor rycker på axlarna åt traditionen.

En elev menar att det är att ”slösa bort sin tid med att sjunga” och rektor Anna Wiberg konstaterar att det för dagens ungdomar inte är ”intressant att ställa upp med en bild i tidningen där folk ska rösta på den vackraste kandidaten, dom har annat att lägga sin tid på.”

Och hon har så klart rätt. Men det betyder ju inte att man inte får tycka att det är jobbigt att se en så tydlig och relativt snabb evolution när det gäller svenska traditioner.

Men man får påminna sig om att lucias intåg i våra traditioner inte heller var så långrandig. Inte ens för 40 år sedan var luciatåg på förskolor och skolor något föräldrar tog ledigt från jobbet för att närvara vid. Och nu är det redan på väg bort.

Många förskolor ryggar tillbaka inför anstormningen av föräldrar, morföräldrar och andra som vill se två-, tre- och fyraåringar klä upp sig och gå i tåg och personal berättar om hur barnen helt enkelt inte tycker det är så kul. Stå framför en massa vuxna (huvudsakligen främlingar) som tittar, fotar och filmar och vill få det där perfekta klippet att lägga ut på Facebook eller bilden på en pepparkaksgubbe, lucia eller tomte som ska in på decembersidan i den där fotokalendern som mormor och farfar ska få i julklapp.

Så om barnen som förväntas prestera inte i någon ålder egentligen inte verkar så intresserade som deras tänkta publik och det längre upp i åldrarna dessutom kräver både tidskrävande förberedelser och en ekonomisk insats för kläder och ljus – ja för vems skull har vi då fortfarande det där påtvingade luciafirandet? Och vem ska vi skuldbelägga för att inte upprätthålla traditioner som allt färre tycker är viktiga.

Visst gör det ont när knoppar brister och vi inte vet vad som kommer i dess ställe. Men förändring är en del av livet.