Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Susanne Sjöstedt (S): Hur klarar vi av att skydda barnen?

Annons

Fem av de sex svenska kommuner som tog emot flest ensamkommande barn under den stora flyktingströmmen hösten 2015 lät barn som fyllt 15 år fortsätta leva ihop med den de var gifta med, om barnen uttryckte det önskemålet. Trots att barnäktenskap är förbjudet.

Det avslöjade Ekot-redaktionen på Sveriges Radio i januari i år efter att ha granskat hur kommunerna som tagit emot flest barn resonerat kring detta med barnäktenskap.

Minst 70 av barnen som kom till Sverige hösten 2015 har varit gifta, visar granskningen. De flesta var flickor mellan 15 och 17 år.

Kommunerna vilade sig på en vägledning om att varje enskilt fall av barnäktenskap ska utredas för att ta hänsyn till barnets bästa. Och ”barnets bästa” har alltså lett till att barnäktenskap, trots att det är förbjudet i Sverige, i hög omfattning alltså respekterats av mottagningskommunerna.

Vad har hänt på ett år?

Hur klarar kommunerna här i länet av att upprätthålla det skydd för barn som ett förbud mot barnäktenskap utgör och som barnombudsmannen kräver verkställs?

Rätt okej. Men uppenbart är att ”barnens bästa” inte är en helt enkel bedömning.

När Allehanda.se granskar socialtjänstens agerande i det växande antal fall av barnäktenskap i länet som asylmottagningen medfört finns så klart uppgifter som oroar. Barn är barn och har rätt att vara det. ”Gifta” 16-åringar är självklart ett problem, alldeles speciellt förstås om man misstänker tvång.

Men berättelserna från ansvariga runt om i länet visar ändå att ett uppvaknande skett det senaste året. Socialtjänsten talar om hur Socialstyrelsen har en öppen frågetelefon man ringt och fått hjälp via. Ingen ger uttryck för en ”låt gå”-inställning eller ett godkännande av barnäktenskapen – men svårigheten ligger fortfarande i att bedöma frivilligheten i relationerna de nyanlända tonåringarna har.

Även svenska tonåringar har kärleksrelationer som ibland leder till graviditet, och ryggmärgsreflexen från myndigheterna är inte där att självklart separera tonåringarna och tvångsplacera dem i stödboenden.

Utmaningen är dock större när det handlar om extra utsatta barn som befunnit sig på flykt länge och inte heller, som de flesta svenska tonåringar ändå, har stöd av föräldrar.

Vad är frivilligt? Vad är ett självpåtaget tvång?

Att socialtjänsten ständigt utvärderar sitt agerande och tar hjälp av experter, är absolut nödvändigt. För barnens bästa.