Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Susanne Sjöstedt (S): Är klimathotet bara en Miljöpartikupp?

Sverigedemokraterna tror det finns en svensk myndighet med uppdrag att förvärra klimathotet. Jimmie Åkesson upprepade i sin partiledarutfrågning i P1 på onsdagen att det där med klimatförändringar mest var alarmism. ”Jag har inte sett någon forskare som har sagt att det varma vädret vi har haft bero på klimatförändringarna”, hävdade SD-ledaren på blodigt allvar under intervjun!

Moderaterna å sin sida tror att svenska journalister fokuserar så mycket på sommarens drastiska effekter av klimatförändringen, inte för att praktiskt taget varenda svensk drabbats – om så ”bara” indirekt av värme, torka och grillningsförbud – utan för att hålla Miljöpartiet kvar i riksdagen efter valet.

Visst, det är svårt att inte dra paralleller mellan sommaren 1988 när säldöden och med den ökad fokus på miljöfrågorna hjälpte Miljöpartiet att ta sig in i riksdagen – och sommaren 2018 när svenskarna ställdes ansikte mot ansikte med hyggligt milda konsekvenser av klimatförändringarna och började fundera över hur deras liv skulle påverkas om konsekvenserna tillåts bli värre.

Miljöpartiet har av förklarliga skäl fått en skjuts i valrörelsen av ökat fokus på miljöfrågor. En skjuts som kanske till och med var skillnaden mellan att ta sig över fyraprocentspärren och att inte göra det. Kosmisk tajming, skulle man kunna säga.

Och detta upprör alltså en radda moderata riksdagsledamöter som i sociala medier anklagar svenska medier – och bland dessa specifikt liberala Dagens Nyheter och obundet moderata Svenska Dagbladet - för att nu lyfta klimatfrågan mer än motiverat i syfte att rädda Miljöpartiet. Anledningen menar de beror på att mp-sympatier är vanliga bland svenska journalister. Detta, menar exempelvis Umeåmoderaten Edward Riedl får ett ”högt pris för svensk demokrati”.

De bisarra anklagelserna är problematiska av två anledningar.

Ett är förstås att det avslöjar Moderaternas inneboende nonchalans inför klimathotet. Klimatförändringarna bortförklaras och relativiseras till att mer än nåt annat vara partipolitiska utspel. Och de klimatförslag som Moderaterna tillsammans med resten av alliansen presenterade tidigare i veckan som påstods vara en storsatsning som ska göra skillnad ”på riktigt” gläder inte ens borgerliga ledarsidor.

”Som utgångspunkt för reformer är det i praktiken värdelöst”, skriver exempelvis Expressens ledarsida – och menar att paketet snarast för tankarna ”till en servettskiss”.

Inte ens efter denna sommar kunde allianspartierna enas om ett enda förslag på förslag som ger snabba resultat. Inte ett enda förslag på en höjd miljöskatt.

Problem två är att Moderaterna återigen spär på ansträngningarna att undergräva allmänhetens förtroende för etablerade medier.

Detta utifrån konspirationsteorier om hur de verkar tro att tidningar fungerar och makten de bedömer att enskilda reportrar har att driva partipolitisk journalistik utan att de borgerliga ägarna säger stopp.

Som flera journalister också kommenterat de moderata utspelen kan ju den påstådda kampanjen att rädda MP och sabotera för SD inte heller kallas speciellt framgångsrik med tanke på det låga opinionsstödet för MP de senaste åren.

Inte heller utifrån undersökningar som visar att SD förutom att synas mycket får mer positiv medierapportering av rikstäckande medier än något annat parti.

Miljöpartiet hör tvärtom till de partier som både syns mindre – och dessutom får en mer negativ rapportering när de väl syns.

Ingenting talar alltså för de moderata riksdagsledamöternas vilda teorier. Och det kan däremot hota den svenska demokratin.

Medieforskaren Marie Grusell jämför i Aftonbladet (14/8) med Donald Trumps upprepade attacker mot medier i USA.

– Att underminera journalistiken, som är grundpelaren i ett demokratiskt samhälle, tycker jag är under all kritik.

Och som sagt, det stannar ju inte där. Att ifrågasätta om klimathotet verkligen är värd uppmärksamheten säger förstås även en hel del om moderat klimatpolitik.