Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Susanne Sjöstedt: Robin Hood gör ju inte sitt jobb

Annons

I skuggan av en moderat insändare häromveckan som anklagar Socialdemokraterna i Kramfors att skrika om social dumpning för att dra uppmärksamheten från den egna kassa ekonomin, läser ledarsidan Riksrevisionens granskningsrapport Det kommunala utjämningssystemet – behov av mer utjämning och bättre förvaltning (RiR 2019:29) som släpptes förra veckan.

Den slår, svart på vitt, fast att utjämningssystemet misslyckas i grunden med det primära uppdraget att ge kommuninvånare en likvärdig service oavsett var i landet de bor.

”Kommuner med stor yta, få invånare och liten andel som bor i tätort underkompenseras inom samtliga verksamhetsområden som ingår i utjämningen”, kommer rapporten fram till.

"Det är meningen att variationer i utdebitering av kommunalskatt främst ska vara ett uttryck för skilda ambitioner i verksamheten, effektivitet eller prioriteringar i övrigt. Det är däremot inte meningen att dessa variationer ska bero på skillnader i kommunernas befolkningssammansättning och geografi."

Kort sagt, att exempelvis Härnösand har en kommunal skattesats flera kronor över rikssnittet handlar inte om överambitiösa lokalpolitiker som vill skattefinansiera långt mer verksamhet än kommuner med lägre kommunalskatt. Det handlar om att samma kommunala service kostar mer här än där.

Förslaget är ett stort steg åt rätt håll, för länets mindre kommuner innebär den att stora resurser tillförs – men det räcker ändå inte.

Underkompensation verkar vara ledordet för rapporten som också kommer fram att mer än åtta av tio kommuner (245 av totalt 290) inte kompenseras tillräckligt i kostnadsutjämningen – och att det inte kommer att räcka med det nya förslag till utjämningssystem som regeringen inom kort lägger i riksdagen och som, om allt går som det ska, klubbas i slutet av november.

Förslaget är ett stort steg åt rätt håll, för länets mindre kommuner innebär den att stora resurser tillförs – men det räcker ändå inte.

För 2017 kostade utjämningen 7,2 miljarder kronor. Men, säger Riksrevisionen, ”om systemet hade fungerat som riksdagen avsåg borde summan istället ha hamnat på 10,8 miljarder kronor”.

Det betyder att den ökning för 2020 på 9,3 miljarder som regeringen föreslår ligger allra minst 1,5 miljarder under vad Riksrevisionen menar behövs. Förmodligen ytterligare lite mer.

Just de kommuner man pekar ut som extra utsatta, på grund av yta och befolkningsunderlag, menar Riksrevisionen ”hade fått betydande tillskott från kostnadsutjämningen” med deras modell.

Och för att vara extra tydlig handlar utjämningssystemet alltså inte om att värdera behoven ute i kommunerna, som vi vet växer med en åldrande befolkning och en svagare tillväxt. Det är inte samma pengar som finansministern talar om måste tilldelas kommunerna i statsbidrag de kommande åren.

Detta handlar ”bara” om att skapa liknande förutsättningar för kommunerna att kunna tillhandahålla efterfrågad service. Om att en skattekrona i Solna och en skattekrona i Kramfors ska vara lika mycket värda, ge lika god kommunal service.

Hur mycket pengar det kan handla om för enskilda kommuner, ja det vill Riksrevisionen inte höfta till med. Det kräver ett bättre underlag av de faktiska kostnaderna, säger man.

Skulle Riksrevisionens förslag hamna i god jord hos de som bestämmer, lär det handla om uppemot tiotals miljoner kronor extra för exempelvis Sollefteå och Kramfors – utöver den omfattande höjningen i det nya förslaget.

Men ledarsidan kan förstås alltid gissa. Skulle Riksrevisionens förslag hamna i god jord hos de som bestämmer, lär det handla om uppemot tiotals miljoner kronor extra för exempelvis Sollefteå och Kramfors – utöver den omfattande höjningen i det nya förslaget.

Sen är frågan förstås om stödet för ännu större utjämning finns i regering och riksdag om ett par år. Det är inte som att det förslag som lagts fram nu, efter många långa års försening, har stöd av alla partier till höger.

Moderaterna tycker exempelvis som vanligt att utjämningen drabbar invånarna i ”deras” rika kommuner och belönar slöseri och ineffektivitet i fattiga glesbygdskommuner. De kommer inte rösta till det liggande förslaget - så att de skulle ge Riksrevisionen i uppdrag att jobba vidare med ytterligare resursomfördelning lär inte hända.