Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Starka känslor vid frigivning

Annons

Frigivningen av 26 palestinska fångar från israeliska fängelser väcker starka känslor på båda sidor.

Jag skäms över våra ledares brist på känsla för rättvisa. Tanken på att någon som har dödat ska gå omkring fritt är outhärdlig, sade Elichai Ben Yishai när han stod utanför Högsta domstolens byggnad i Jerusalem nyligen till israeliska medier.

Ben Yishais syster Ruth Fogel dödades tillsammans med sin man och sina tre barn i bosättningen Itmar på Västbanken för tre år sedan. Två palestinska kusiner dömdes för morden, som kategoriserades som terrordåd i Israel. De finns inte bland de fångar som släppts, men Ben Yishai stöttar ändå Almagor, den organisation som demonstrerat utanför Högsta domstolen de senaste dagarna mot frisläppandet.

Alla fångarna har oskyldigas blod på sina händer, sade Ben Yishai.

De 26 fångarna utgör den tredje gruppen som släppts sedan fredssamtalen mellan israeler och palestinier återupptogs i juli, efter amerikansk medling.

I utbyte mot frigivningen har palestinska myndigheten bland annat gått med på att avstå från att försöka få Palestina erkänd som en stat. Israel ska, förutom att släppa 104 fångar, också minska takten i byggandet av bosättningarna på Västbanken och östra Jerusalem, som Israel ockuperar sedan 1967. I samband med frisläppandet meddelades dock att 1 400 nya bostäder kommer att byggas på ockuperat område. Både USA och EU har kritiserat beslutet.

Enligt den israeliske journalisten Amos Harel är den israeliska regeringens högsta prioritet nu att bygga ut de judiska bosättningarna. Harel säger att premiärministern pressas av samarbetspartiet Judiskt hem, som vill bygga ut. Och så länge fångar släpps kommer palestinierna inte att hoppa av fredssamtalen, menar Harel.

I Gaza var glädjen enorm under tisdagen. Tusentals människor hälsade de tre fångarna från Gaza välkomna hem. Gula Fatah-flaggor vajade i luften.

Jag kan inte sluta gråta. Jag har väntat på det här varje sekund i 21 år, säger Mona Barbakh till TT via Skype mitt i kulsprutesalvan som avfyras i luften för att fira.

Hennes son Rami Barbakh dömdes för att ha dödat en israelisk soldat 1994. Nu är han tillbaka i Gaza. Själv är han tyst och ser mest förvirrad ut i firandet. Han lyfts upp och bärs runt på någons axlar.

När Mona Barbakh får frågan om hon kan förstå att offrens familjer motsätter sig frigivningen svarar hon:

Israelerna har dödat två av mina söner och hållit en tredje fängslad i över 20 år. Om det är någon som förstår lidande så är det jag.

Mer läsning

Annons