Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Operationen gick snett

ÖRNSKÖLDSVIK. Han har avslutat sitt livs innebandysäsong. Den blir också hans sista.
En misslyckad operation gör att Peter Selin aldrig mer kommer att kunna spela innebandy igen.
– Min målsättning är att jag någon gång i framtiden ska kunna springa, säger Peter.

Annons

ÖSK Innebandys näst bäste målskytt den här vintern, 28-årige Peter Selin, skulle i mars göra en svår magoperation på Danderyds sjukhus. Han har en kronisk tarmsjukdom, ursulus kolit, och fick en stomipåse för två år sedan. Tanken med operationen var att läkarna skulle göra en konstgjord ändtarm för att kroppen sedan skulle fungera normalt.
Just den delen av operationen blev lyckad, men samtidigt gick något annat fullständigt snett. Något som gör att Peter förmodligen blir handikappad för resten av livet.
Under operationen låg jag i en typ gynekologstol med benen högt. Under operationen måste benen masseras för att hålla igång blodcirkulationen, men det missades tydligen. Dessutom låg vänsterbenet fel och blodet cirkulerade inte, vilket fick till följd att vadmuskeln stöttes undan och en tryckskada uppstod.

SVÅRA KRAMPER
I och med att vadmuskeln inte fick något syre, svällde benet upp och Peter fick svåra kramper.
När jag vaknade ur narkosen gnällde jag över smärtan i benet, men jag fick vänta till dagen efter innan något gjordes.
Då tillkallades ortoped och kirurg som gick in och skar upp vadmusklerna för att lätta på trycket. Men då var vadmusklerna på utsidan av vänsterbenet redan döda.
Normalt tar en magoperation sex timmar och patienten får åka hem efter fem dagar. Peter Selins sjukhusvistelse varade i drygt en månad, och han förflyttades också till Karolinska sjukhuset där han fick specialistvård.
Sju dagar i rad sövdes jag ned då läkarna gick in och skrapade bort muskler, senor och död vävnad.
Peter har anmält händelsen och chefsöverläkaren på Danderyds sjukhus har anmält sjukhuset till Hälso- och sjukvårdsnämnden.
Jag kan om jag vill anmäla operationslaget, men då måste jag namnge samtliga som var med och det är alldeles för mycket pappersexercis. Personligen tjänar jag inget på det. Man kan bara hoppas att detta tas upp och inte drabbar nästa patient.
Faktum är att Peter råkade ut för en olycka på samma sjukhus för två år sedan när han fick sin stomipåse.
Jag har väl inte så där jättebra erfarenheter av Danderyd. Den gången missades smärtlindringen, och jag skrek tills jag svimmade.
Är du bitter?
Till en början var jag det, men nu hoppas jag mest att få komma tillbaka till ett normalt liv. Jag var mest orolig över att inte kunna gå igen och att det skulle bli rullstol för resten av livet. Jag var också orolig över att golfspelandet skulle bli lidande, men det har fungerat hyfsat.
Just nu orkar jag gå nio hål, och själva slagen går bra, men jag har väldigt dålig balans, vilket gör att jag oftast ramlar sedan jag träffat bollen.
Var det nära att du skulle mista benet?
Om den inre vadmuskeln skulle ha skadats hade det varit stor risk för amputation.
I dag har Peter 50 procents känsel i foten och kan bara röra den i sidled. Det läkarna hoppas är att de avslitna nervtrådarna ska hitta tillbaka till varandra, men han kommer aldrig att bli riktigt bra.
Just nu kan jag inte göra så mycket. Den enda träning jag bedriver är balansträning och nu är det bara att vänta tills såret har läkt och att nerverna hittar tillbaka till varandra.

SÅG SIG I EN RULLSTOL
Absolut jobbigaste var den första tiden. Först fick jag så mycket medikamenter så jag var helt borta och förstod ingenting. Sedan såg jag mig själv i en rullstol. Det tog i alla fall två veckor innan jag förstod att jag med hjälpmedel skulle kunna gå igen.
Hans liv har förändrats drastiskt. Den tidigare så aktiva tillvaron är över och idag är Peter sjukskriven, och hans innebandykarriär är definitivt slut Dessutom har Peter tvingats till förändringar i den dagliga tillvaron, bland annat har han fått byta till en bil med automatlåda och han har fått inhandla många nya skopar för att kunna använda sin stödskena.
Men det går inte att gräva ned sig för det här. Det finns som har det mycket, mycket värre än jag.
Hur ser framtiden ut?
Jag ska tillbaka till jobbet, hjälpa ÖSK Innebandy och spela golf. Och någon gång springa i ett motionsspår.

PER HÄGGLUND

Mer läsning

Annons