Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Milo längtar tillbaka

KLADNO. Han tog ingen tröja i Modo:s A-lag.
I tjeckiska Kladno fick han chansen - och gjorde succé, trots att laget åkte ur högsta serien.
Miloslav Horava, 19, är hemma igen.
– Att jag spelade hockey i Sverige var det bästa jag gjort. Någon gång när jag blir äldre vill jag tillbaka till Modo och spela, säger han.

Annons

Milo kommer till Prag och hämtar mig med bil och något fattas på honom sedan tiden i Örnsköldsvik. Håret.
Det här är långt ifrån en äkta tjeckisk hockeyfrilla.
Vi hade inget att göra så då rakade vi av allt. Men vad spelar det för roll? Jag bryr mig inte om hur jag ser ut.
Det är så han är, Milo.
Huvudsaken är att ha kul, leva livet och spela ishockey.
Nu trivs jag med allt. Bara en tjej saknas...

EGEN LÄGENHET
Milo Horava är avslappnad, öppen och glad. Med i bilen sitter bäste polaren och kedjekamraten Tomas Plekanec, som nästa säsong provar lyckan i Montreal Canadiens i NHL.
Inom kort flyttar Milo till en lägenhet inne i centrala Kladno, men än så länge bor han med familjen i byn Velkadobra, ett par kilometer utanför Kladno.
Vi är ute på landsbygden och utanför familjen Horavas eleganta villa står en man i träningsoverall med Modo Hockeys logga tryckt på bröstet. Pappa Horava, med tre säsonger som back i Modo, hälsar och verkar ha fullt upp. Nästa säsong är han huvudtränare för klubben Znojma i högstadivisionen.

TRIVDES UTMÄRKT I MODO
Milo pratar varmt om åren i Örnsköldsvik, först de tre när pappa var proffs, och sedan de tre när Milo studerade på hockeygymnasiet i stan. Ett inte helt givet äventyr för en tjeckisk tonåring.
Ska man utvecklas som hockeyspelare, då tror jag Modo är bästa alternativet. Att jag åkte dit var nog det bästa jag kunde göra, och då menar jag inte bara för hockeyn. Att bo själv, laga mat och lära sig språket var väldigt nyttigt för mig.
Han beskriver ändå den första tiden på hockeygymnasiet som tuff. Men den underlättades av att två andra tjecker var på plats.

HALLEN RENOVERAS
Ja, Frantisek Kaberle och Jan Alinc var i Modo under mitt första år och de hjälpte mig mycket.
Kladnos hemmaarena ligger bara ett par kilometer hemifrån. Hallen ligger en bit in i skogen och är inte synlig från vägen. Där får 6 000 åskådare plats. Vi får dock inte gå in och titta eftersom hallen håller på att renoveras inför nästa säsong.
Kladno har liksom Modo stora hockeytraditioner. Klubben har fostrat en rad stjärnspelare som bland annat bröderna Kaberle, Pavel Patera och Martin Prochaska.
Och den störste av dem alla.
Jaromir Jagr.
Milo är långt ifrån bitter för att det inte blev mer än ett par träningar med Modo:s A-lag.
Visst tycker jag att jag borde fått chansen, men samtidigt hade jag ändå bestämt mig för att åka hem.
När han kom tillbaka till Kladno var pappa assisterande tränare i laget, vilket gjorde det extra svårt att ta en plats.
Istället för juniorlaget började Milo spela med division I-laget Beroun, två mil hemifrån.

PAPPA FICK SPARKEN
Samtidigt gick Kladno kräftgång i Extraliga, som högsta divisionen i Tjeckien heter. Pappa Horava och huvudtränaren fick sparken och efterträddes av en ny tränare.
Då fick Milo chansen.
Och tog den.
Han trodde verkligen på mig. Jag fick spela hur mycket som helst, och mycket box-play dessutom. Inte blev det sämre av att jag började göra mål också.
På tre raka matcher stänkte 19-åringen in sex mål.
Bland annat höll han på egen hand på att sänka seriesuveränerna Sparta Prag på hemmaplan. Milo vände 0-1 till 2-1 men fick ändå inte ta på sig hjälterollen eftersom Sparta kvitterade med ett par minuter kvar.
Det var nog den bästa match jag någonsin spelat.
Totalt spelade Milo 30 matcher för Kladno och poängmässigt slutade han på åtta mål och tre assists, vilket sånär gav honom titeln Årets Rookie i ligan.

ÅKTE UR HÖGSTA LIGAN
Men trots detta åkte laget med liten marginal ut i kvalet och degraderades till division I för första gången på 16 år.
Svårt att säga om det hämmar min utveckling. Men klubben ska satsa och jag ska få spela mycket så det är säkert bra för mig. Men om vi inte går upp direkt så hoppas jag kunna bryta mitt treårskontrakt och flytta, om någon annan klubb vill ha mig, förstås.
Tjeckisk ishockey har till skillnad från den svenska firat stora triumfer de senaste åren.
OS-guldet i Nagano 1998 följdes upp av tre raka VM-guld. Milo har svårt att hitta någon direkt förklaring till framgångarna och börjar istället jämföra med Sverige.
I Sverige är spelet mer defensivt och systeminriktat, här lirar man mycket för publiken. Tycker också att tjeckiska spelare är smartare.

BÄTTRE TRÄNINGAR I SVERIGE
Men träningarna är mer professionella i Sverige. Jag hade tur som hade Anders Melinder på hockeygymnasiet, det är nog den bästa tränare jag haft.
Just nu är Milo hockeyspelare på heltid, frånsett några få timmar i veckan då han läser ekonomi på Tjeckiens motsvarighet till Komvux, men studierna är bara en anledning till att skjuta upp militärtjänstgöringen.
Drömmen om NHL i framtiden finns naturligtvis, men det är inget måste.
Men till Örnsköldsvik vill han tillbaka.
Ja, någon gång när jag blir äldre vill jag spela för Modo. Men nu vill jag stanna här i Tjeckien ett tag och bli bättre.

SPORTEN

Mer läsning

Annons