Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Målet: bli bäst genom tiderna och vinna allt

/
  • Storleken talar för Anna. Hon är lång, vältränad och stark och har dessutom en relativt aggressiv körstil och tar för sig.
  • Victor Öhrling Norberg (VÖN), är också landslagsåkare i skicross och sambo med Anna sedan 1,5 år tillbaka.

Konkurrensen inom skicrossen är hårdare än någonsin. Men Annas Holmlunds tuffaste motståndare är – hon själv.

Annons

– Kapaciteten för medalj finns där, det vet jag. Det handlar mer om det mentala, att våga och hitta självförtroende igen.

Lyckas hon är hon ett steg närmare sin höga målsättning.

– Mitt mål med karriären är att bli bäst genom tiderna och vinna allt som går att vinna.

Det är något alldeles speciellt med skicrossbacken i San Candido i Italien. I alla fall för Anna Holmlund.

Det var här hon slog igenom med buller och bång med dubbla världscupsegrar 2009 som gav henne en OS-biljett till Vancouver. Men det var också i San Candido som Anna Holmlund ådrog sig den första svåra knäskadan 2011 – och gjorde comeback efter den betydligt allvarligare, andra knäskadan, efter att ha stått på skidor bara ett par veckor. Mot alla odds krigade hon sig till en tredjeplats i världscuptävlingen nu i december.

– Det är något med den där backen, både positivt och negativt, men jag gillar den. Jag hade aldrig trott att jag skulle vara på pallen direkt, det var speciellt och jag blev lättad på något vis. Så sent som i november visste jag inte om jag skulle kunna komma tillbaka, men ju mer jag har åkt, ju mindre ont har det gjort i knät. Jag kan åka utan att tejpa knät sjutton varv och det känns roligt igen, säger Anna Holmlund.

Att det känns roligt är en del av kärnan i skicrossen enligt Holmlund och när vi besökte henne under en FIS-tävling i Hovfjället, Värmland, så slogs vi av att det såg så fantastiskt kul ut att tävla.

– Det är rent ut sagt skitkul! På något sätt är det organiserad lek för vuxna. Det är som när man var liten och åkte i skogen på Södra berget och körde omkring och hoppade.

Anna Holmlund är mer eller mindre född på ett par skidor, i en synnerligen aktiv och sannerligen idrottsintresserad familj, där alla tre äldre syskon tävlade i alpina grenar. Hon körde sin första tävling som E-åkare (trots att hon bara var fem år), tävlingsmomentet har hon alltid gillat och det där drivet inom henne, det tycks alltid ha funnits där. Som 16-åring vann hon alla fem(!) alpina grenar på ungdoms-SM.

Det har inte ens åkare som Pernilla Wiberg eller Anja Pärson gjort. Ingen annan heller.

När hon sedan satsade på fotbollen med SDFF kom hon med i flicklandslaget, men det är alpint som fortfarande ligger henne fortfarande varmt om hjärtat. Och skicrossen – det var kärlek vid första ögonkastet.

– Jag fick följa med på ett läger till Juvas i Norge och testa och jag fastnade nästan direkt. När jag körde en skicrossbana första gången och kom ner höll hjärtat på att banka ur kroppen och jag hade världens största leende i hela ansiktet.

Men livet kan vända på ett ögonblick. För ganska precis ett år sedan körde Anna Holmlund omkull på en träning i franska Megève. Så gott som allt i knät gick sönder.

Det var hennes andra allvarliga knäskada på lika många år, hela karriären var hotad.

– Jag förstod inte vidden av skadan i början. Det har varit tungt, hela förra vintern var hemsk, jag klarade mig inte själv utan fick flytta hem. Pappa skjutsade mig och mamma duschade mig, benet var fixerat i en ställning i fyra månader och jag hoppade runt på kryckor. När jag fick börja träna benet igen i maj var det ingenting kvar av lårmuskeln.

I maj fick Holmlund ändå ett positivt besked. Trots att hon fortfarande hoppade runt på kryckor var Anna ett av 24 namn på den första listan som Sverige olympiska kommitté presenterade med förhandsnominerade idrottare till OS i Sotji.

Hon behövde därmed inte stressa fram sin comeback – om det nu skulle bli någon.

– Jag tänkte varken på OS eller världscuper då. Jag kan själv bli förvånad att jag klarade av det här. Det är det tuffaste jag gjort. Jag tror att jag tänkte "om jag går på gymmet nu och rehabtränar kommer jag ett steg närmare ett vanligt liv", sedan får man ta det därifrån, oavsett om man nu ska vinna ett OS-guld eller göra något helt annat.

All bli näst intill sängliggande i månader är tärande för vem som helst, för en idrottare som Anna blev det snudd på outhärdligt. Hennes tränare John Lind såg till att hon fick hjälp av en idrottspsykolog.

– Jag orkade inte riktigt kliva upp ur sängen till slut. Och man blir så trött på sig själv och sitt ältande och vill inte tjata om samma sak med sin pojkvän (Victor Öhrling Norberg, alias VÖN, som också är OS-åkare i skicross) eller familj. Psykologen har betytt väldigt mycket, det är ingen quick fix, men jag har fått verktyg för att kunna hantera olika saker, det är saker jag måste jobba med varje dag.

Framför allt Anna Holmlunds andra knäskada påverkande henne inte bara fysiskt – det finns också en psykisk räkning som ska betalas. När hon körde världscuptävlingarna i Val Thorens nyligen ledde hon båda sin race, men fick stryk.

Det är ingen vanlig syn – att någon kör om Anna Holmlund.

– Jag gav bort ledningen på eget bevåg båda gångerna, jag kände mig osäker på mig själv. Vissa dagar är bra och andra dagar är dåliga.

I helgen gör hon sin sista tävling innan OS, en världscuptävling i Kirschberg. Det är i tävlingsmomentet Anna Holmlunds ska hitta den rätta känslan som kan ge en pallpalts i Sotji.

– Kapaciteten för medalj finns där, det vet jag. Det handlar mer om det mentala, att våga och hitta självförtroende igen. Det är bara att fortsätta att tävla och åka mer skidor.

De sista detaljerna slipar hon till under ett landslagsläger i Lofsdalen nästa vecka.

– Anna är unik. Att ta sig tillbaka på det sätt hon har gjort från en så allvarlig skada är en bedrift i sig. Jag har sett många aktiva träna väldigt hårt, men Anna är av en egen kaliber. Det borde nästan inte gå att ta sig till OS efter hennes skada och det borde vara omöjligt att ta medalj, men när det gäller Anna så är hon en medaljkandidat, säger Tommy Eliasson Winter, skicrosslandslagets sportchef.

Och helvetesåret till trots, det finns varma strimmor av ljus i ett sånt också.

– Det var en man som ringde och berättade att han hade haft samma skada som jag och han ville bara säga att han hoppades att det skulle bli bra för mig. Det var starkt, jag blev väldigt berörd. Det är rörande att folk visar sitt stöd och inte tycker att man är helt dum i huvudet som fortsätter med det här. Jag är så otroligt tacksam för alla som funnits där eller bara ringt. Är det någon av alla dem som någon gång behöver hjälp kommer jag att stå först i ledet, det kan jag lova.

På frågan vad ett OS-guld skulle betyda kommer svaret blixtsnabbt:

– Check! säger Anna Holmlund och skrattar, men hon blir snabbt allvarlig igen.

– Mitt mål med karriären är att bli bäst genom tiderna och vinna allt som går att vinna. Det kan låta som ett högt ställt mål, men det måste det vara, varför skulle jag annars satsa hela mitt liv på det här?

Drömmen om en OS–medalj har så gott som alltid funnits hos Anna Holmlund. Idrottsgrenarna har varierat, men inte valören på medaljen.

– Ända sedan jag var liten och byggde olika friidrottsbanor på baksidan av huset hemma eller åkte skidor i en knattetävling fantiserade jag om att jag vann OS-guld, det har alltid funnits där. Det skulle vara som en dröm som blir sann.

Anna Ida Holmlund

Ålder: 26 år (fyller 27 år 3:e oktober).

Klubb: Sundsvalls Slalomklubb.

Bor: Östersund.

Tävlar i OS: Fredag 21 februari. Kval, 8.45, åttondelsfinal, 10.30, kvartsfinaler, 11.05, semifinaler, 11.25, och final – 11.40 svensk tid.

Främsta meriter: 9 världscupsegrar, vinnare av totala världscupen 2010/2011, 6:a på OS i Vancouver, 3 SM-guld, VM-brons.

Chans till guld: 10 procent.

Chans till medalj: 33 procent.

Kommentar: Skicrossen har utvecklats, konkurrensen har hårdnat och Anna Holmlund har varit borta länge – i två omgångar. Skadorna har påverkat henne både psykiskt och fysiskt, men hittar hon modet och rätta känslan och vågar köra på kant och aggressivt är hon en medaljkandidat.

Mer läsning

Annons