Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Det skulle vara jäkligt skönt att få stå på pallen"

/

– Jag har goda chanser i alla fem discipliner.
Fredrik Lindström andas optimism.
Bredbyns skidskyttestolthet är som vanligt lugnet själv när vi fick en lång pratstund i samband med världscuppremiären.

Annons

Vad är ditt första OS-minne?

Lindström funderade en stund i coachrummet nära målfållan på Östersunds skidstadion.

– Jag minns ju Nagano (1998) när Niklas Jonsson hade fajten med Björn Dählie på femmilen. Han blev ikappåkt av Dählie, men lyckades dra ifrån på slutet och det blev en sekundstrid om guldet.

Han minns inte så mycket skidskytte från OS när han var yngre.

– Då var det skidåkningen som jag tittade på mest.

Längd var Fredrik Lindströms sport fram tills han var 14 då skidskyttet började komma in i bilden.

Hans starkaste OS-intryck var 2006 i Turin när sprintåkaren Björn Lind vann två guld.

– När han körde kängurustakningen över upploppet. Det är höjdpunkten minnesmässigt från OS.

Du gjorde ditt första OS 2010. Minns du känslan i Vancouver?

– Inför den säsongen drömde man lite om OS. Det var jäkligt kul att man fick chansen att vara med. Det var nästan som att målet var uppnått när jag tog mig till OS. Det var lite på den nivån då att man bara var nöjd att man fick vara med där.

Han hade inga större förväntningar på tävlingarna.

– Det som var spännande var om jag skulle få åka en stafettsträcka. Det blev lite som min stora uppgift där.

Lindström svarade för en strålande insats på förstasträckan och Sverige växlade som trea.

– Jag lyckades jäkligt bra och det var ett av säsongens bästa lopp.

Sverige slutade fyra i stafetten.

38:a i sprint, 33:a i jaktstarten och 77:a i distansloppet blev Lindströms placeringar i de individuella loppen i Vancouver-OS.

– I mina mått mätt var det helt okej. Jag var också lite drabbad av vädret i sprinten. Jag gick ut sent och åkte i snöfallet. Fick en ganska blygsam placering trots bra skytte (en bom). Men i jaktstarten sköt jag sämre (fyra bom), men har för mig att jag hade tionde åktid. Det var mitt bästa åklopp så långt.

– Det var ändå kul, för man tänkte att OS skulle vara svårare på något vis.

Har du funderat mycket på OS i Sotji under de fyra år som gått från Vancouver?

– Jo, det har jag väl gjort. Tankarna på det här OS:et kom nästan före Vancouver. För när jag kom in på skidskyttegymnasiet i Sollefteå tänkte jag att jag är 24-25 år när det blir Sotji och det är kanske då jag får göra OS-debut. Och det är kanske då jag har tagit de där kliven att jag är på min topp. För jag var ändå junior när jag var med i Vancouver.

Fredrik Lindström har haft en förmåga att plocka fram sitt bästa när det som mest gäller. Han har två individuella bronsmedaljer i de två senaste världsmästerskapen.

– Det känns bra att ha lyckats i mästerskap. Det är en trygghet. Det jag gjort bra på de mästerskapen är att jag lagt pressen åt sidan. Man är där och har kul och kan göra som vanligt. Många kanske spänner sig när det är dags för mästerskap.

Enda pallplatsen förra säsongen kom i VM.

Hur kommer det sig att du verkar vara så lugn och cool?

– Ja, vad man kan tro, säger han och ler.

Beror det på den lugna uppväxten i Bredbyn?

– Jo, det är kanske så. Man har någon sorts trygghet i livet i övrigt och skidskyttet står inte och faller med det.

Du verkar ha en bra distans till din sport.

– Ja, så är det nog.

Fredrik Lindströms föräldrar är på plats vid några tävlingar varje säsong. De var med i Antholz 2012 när sonen tog sin första världscupseger och när han fixade VM-brons förra säsongen. Svante och Marie följer OS framför tv:n.

Hur mycket betyder föräldrarna?

– Uppväxten spelar stor roll för vem man blir. Man har lärt sig att idrotta på rätt sätt, är trygg i sig själv för att man har fått tryggheten som liten.

– Pappa är största fanset. Vi pratar mycket skidskytte. De tycker det är skitkul att det gått så bra och de följer mig stenhårt. De tycker det är roligt att prata om skidskytte hemma i byn och alla är så himla glada.

Du har verkligen satt Bredbyn på kartan.

– Ja, jag försöker göra det också. Jag tycker att Bredbyn har varit jäkligt bra för mig och jag gillar stället. Jag försöker på något vis ge tillbaka. Får jag chansen att nämna Bredbyn vill jag göra det. Det är inte så att jag skäms för min uppväxt som en del kanske gör.

Du är ett av Sveriges medaljhopp i Sotji. Hur tacklar man det och är det jobbigt?

– Jag tycker inte att det är jobbigt. Jag förstår att det förväntas det. Jag har ju tagit medalj på de två senaste världsmästerskapen. Det är samma för mig själv, för är jag i form har jag en god chans. Men så vet jag själv, och det är viktigt att komma ihåg, att det är svårt att ta en medalj, för det krävs mycket.

– Och kanske inte gå i samma tankefälla som jag kan tänka mig att Helena (Jonsson då och Ekholm nu) gjorde inför sitt OS (i Vancouver). Det gick nästan för bra under säsongen och hon satte alla skotten. Det är kanske inte det normala egentligen. Och så kom hon på OS och tänkte att där är nivån.

Fredrik Lindström började prata om OS med media tidigt under 2013.

Kan det bli för mycket prat om OS?

– Ja, nästan. När man går i mål här i Östersund så är bedömningen att det ska komma svar nu för OS. För att vara bra där så tror jag inte att man ska vara superbra här. Det kan vara svårt att kombinera.

Björn Ferry har lagt undan mycket media och andra åtaganden under sin sista säsong.

– Det har nog blivit lite för mycket och det har tagit energi från honom. Men jag tror att han trivs ganska bra med mediacirkusen.

Björn Ferry och Carl-Johan Bergman har stått i rampljuset mest förut. Nu har Fredrik Lindström klivit fram mer.

– Ja, det kan jag märka också. Skulle man intervjua någon i skidskyttegänget så var det Ferry. Nu känner jag att det finns ett större intresse kring mig. Det tycker jag är bra, för det tar jag som ett bevis på att man gjort det bra.

Det blir nya situationer.

– Det är lättare att vara ynglingen och jag har fått stått lite bakom. Inga direkta förväntningar och man har hela tiden överträffat förväntningarna. Nu när det har gått bra och man har jobbat upp förväntningarna så måste man försvara ett sämre lopp. Det blir negativa grejer och det måste man lära sig att hantera.

Fredrik Lindström är belåten med alla förberedelser. Han har varit frisk och tränat bra.

Han har bra koll på banorna i Sotji. Bland annat har han kört på rullbandet på Östersunds vintersportcentrum där man programmerat in OS-banorna. Inga kurvor men man får de rätta uppförsbackarna och rätt vinklar.

– Och jag har lagt lite extra krut på växel två, den vi åker uppför, för i Sotji är det några rejäla stigningar.

Är det någon distans som du kommer att lägga extra mycket krut på?

– Jag känner att det är ganska så öppet. Jag har gjort bra resultat i alla discipliner. För några år sedan hade jag svårt att prestera på de lite länge distanserna. Men jag har VM-medaljer på våra långa distanser, distans och masstart, och har vunnit en sprint (i världscupen).

Hur mycket suktar ni efter en stafettmedalj?

– Det hade varit en riktig höjdare om vi lyckas ta en medalj på stafetten. Det är många mästerskap som man blivit fyra i stafetten – en väldigt tråkig placering. Det skulle vara jäkligt skönt att få stå på pallen, för man jobbar så mycket som ett lag trots att det är en individuell sport.

Lindström har varit med och vunnit en stafett i världscupen och även en mixedstafett.

Skulle du bli jädrigt besviken om det inte blir någon OS-medalj?

– Det beror helt på hur loppen har blivit. Jädrigt besviken skulle jag inte bli. Men skulle jag ha ramlat i tre lopp och sabbat nåt så där då hade man varit förbannad.

Mer läsning

Annons