Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Två segrar över mycket smärta

/

Vilka hjälteinsatser. Silver till Johan Olsson. Brons till Daniel Richardsson.

Annons

Guldet låter vänta på sig – men det spelar ingen roll.

Vi låter Super-Dario Cologna stå där med sitt andra OS-guld på skidstadion Laura.

Det fanns ändå ett svenskt stänk av bragdlopp över 15 km klassisk stil.

Alla förhoppningar och allt ljus hade placerats på den comebackande Johan Olsson, som direkt åkte upp på den olympiska pallen.

Detta trots alla skadeprobem ända sedan långt före jul. Det blev ett silver.

Men Daniel Richardsson.

Vilken resa han gjort och vilket lopp 31-åringen från Iggesund gjorde.

För ni kommer väl ihåg det där fruktansvärd som inträffade i mitten av juli, när Richardsson vid en trafikolycka skadades och en god vän avled.

Jag vet inte hur många som inte jublar över Richardssons brons. Många, inte bara svenskar – utan även konkurrenter och ledare från andra nationer.

Kanske inte unge finländaren Iivo Niskanen som satte allt på ett finskt kort, och vrålstartade och var långt före även Cologna efter fem kilometer – men till slut stod där som fyra, slagen av Richardsson med två tiondelar av en sekund.

Två tiondelar alltså, efter en grymt hungrig avslutning Richardsson som åt sig ikapp och med den där härliga, stora stakningen på upploppet tryckte sig upp på en mästerskapspall för första gången i ett individuellt lopp.

Är det nån som protesterar mot att superlativen bubblar i den lösa snön i OS-spåren, får det väl vara så.

Nu blev det silver och brons, medalj nr 6 och 7, fem silver och två brons – och detta av två åkare med sina egna smärtsamma historier.

Förresten. Herrloppen verkar handla om de länge frånvarande. Dario Cologna har varit skadad, Johan Olsson har varit skadad – Daniel Richardsson har varit skadad.

Mer läsning

Annons