Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: När jag fruktade för färjekarlen Karon men fann den vackraste av skärgårdar

Som sommarvikarie i Örnsköldsvik gör jag min första tid i staden som jag tidigare bara passerat på väg söderut - i helgens Höga Kusten Swimrun fick jag för första gången uppleva den så omtalade skärgården på riktigt, och jag har lärt mig att frukta, älska och uppskatta den efter en heldag på havet där jag gick från "du måste vara basketspelare" lång till så kort att jag lätt kommer in på samtliga nöjesfälts attraktioner.

Annons

Alltså. Jag har aldrig i mitt liv varit någon större båt- eller vattenmänniska - i stora drag har jag endast befunnit mig i eller på vatten när jag verkligen behövt. Den längsta sejouren jag haft i vatten är de gånger jag stått i duschen så länge att fingrarna kan liknas vid russinen i morgonmüslin – en blessyr som nu känns som ett skämt efter lördagens nära döden upplevelse.

Läs även: Stor succé i andra upplagan av Höga Kusten Swimrun - som hyllas av deltagarna: "Fantastisk känsla"

Nåja, jag må inte ha varit nära döden men för en icke båtvan man som jag kändes det ändå som det då jag i sex timmar åkte runt på havet för att bevaka och fotografera Höga Kusten Swimrun. Jag hyser en stor respekt för 30 procent av världens yta och en än större respekt för resterande 70 procent så när jag gick ombord på den toppmoderna och 18 fot långa Ockelbon B18DC kändes den som en vikingatida träbåt – Fabian Book som körde båten kändes mer som Färjekarlen Karon än någonting annat. "Ta mig inte till dödsriket, åh du förskräcklige Karon" – ja ni hör ju hur löjlig jag är (och hur jag blandar olika gudar). Men innan jag först skulle hoppa i var det med en dominerande del rädsla i kroppen – havet såg ju så förbannat elakt ut med mina ovana ögon sett.

Vågorna gick höga, vattnet var så där hårt som bara asfalt kan vara och sittplatsen på båten saknade dämpning – aj. Våg efter våg åkte jag upp och ned. Upp och ned. Ryggen tog smäll efter smäll – jag lämnade land 195 centimeter lång och återvände blott 160.

Så kändes det, Jag har aldrig känt mig så komprimerad och öm som när jag satt där på havet som en rädd liten harpalt - en rädsla som jag till slut, och tack gud, övervann efter någon timma. "Kan Ragnar Lothbrok färdas till England och Frankrike med blott trä under sina vikingafötter är inte det här något problem".

När jag äntligen insåg hur onödigt det var att sitta rädd kunde jag till slut tillåta mig att njuta – njuta av Höga Kusten by the sea och fånga in all dess skönhet – något jag i dag, dagen efter, är så glad över. För, wow! Vilken kustlinje. Vilket genidrag av Micke Lindnord att anordna tävlingar i den här miljön.

Höga Kusten Swimrun var på många sätt, för mig, en helt ny upplevelse men ändock en upplevelse jag kommer att ta med mig för en lång tid framöver. Ett proffsigt arrangemang där Jonas Lundkvist skötte huvudområdet med bravur. Där fanns allt en åskådare kunde tänkas vilja ha – där fanns även Johan Carlsson som från sin Red Bull bil spelade musik som känns så där perfekt matchad med multisportsevenemang likt detta. Där fanns också två energidrycks- och glädjespridare som gick runt och delade ut dryck till publiken – allt som allt ett väl arrangerat och smart koncept.

Mer läsning

Annons