Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: 2025 är sporten död

Annons

Om vi tänker oss att det är år 2025. Det är svårt att sia om hur journalistiken ser ut 2025 men vi kan ponera att mediebevakningen lever i någon form.

Men sportjournalistiken är stendöd.

Det finns inga idrottare att bevaka.

För det blåser en vind inom barn- och ungdomsidrotten. Jag upplever den inte som en ljummen sommarbris. Den känns kall och den gör kaos med mitt hår.

Det finns riktlinjer när det gäller just barns idrottande. Bland annat ska den vara rolig, utvecklande och allsidig. Helst ska barnen hålla på med flera idrotter, för det är bra säger forskningen.

Jag skriver under på alla punkter.

Men numera ska den också vara prestationslös. Jag läser att resultat inte kommer att anslås vid vissa tävlingar. 2017 blir det förbjudet att utse cupsegrare inom fotboll upp till 13 år. Förändringarna för att flytta fokus från resultaten sker hela tiden.

Och det kan jag inte identifiera mig med över huvud taget.

Missförstå mig rätt nu. Anledningarna som anges är tävlingshets och prestationsinriktade föräldrar. Men idrott handlar ju också om att lära sig och vad jag vet innehåller sport tävlingsmoment. Dessa går att anpassa efter nivå och ålder både i utförande och antal.

Att låta idrotten vara resultatlös låter totalt meningslöst och jag tror att det skadar mer än det fostrar. Oavsett mål. Jag tror att vi genom detta raderar en generation elitidrottare.

För hur ska individerna lära sig att hantera sina prestationer och få en sund inställning till dem om de inte får möjligheten?

Idrotten ger en ypperlig möjlighet att lära sig det. Som en liten simmare lärde jag mig att tävla mot mig själv. Ibland gick det bra och ibland dåligt men aldrig kände jag att jag ville sluta för att någon annan var bättre.

Och de idrottare vi följer med spänning i med- och motgångar har också varit knattar en gång i tiden. Det gick ju vägen även med resultat. Samtidigt som motionsidrotten blommar för fullt. Skillnaden är inte så stor egentligen, de flesta gör det för sina personliga mål.

Oavsett hur det går behöver alla en klapp på axeln. Man kan avdramatisera resultaten på ett annat sätt istället för att ta bort dem. Till exempel utbilda föräldrar till att vara stöttande idrottsföräldrar om nu det är press från deras sida som är problemet.

Jag hör människor säga "det är ju bra att ta bort resultaten, då blir inte barnen besvikna".

Okej Zlatan, du får lägga bollen på hyllan för jag kan inte spela fotboll och då kan jag bli besviken.

Mer läsning

Annons