Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kölhalningen i Karlstad

Vi skriver ”Kölhalningen i Karlstad”. Hittar man samma begynnelsebokstav i huvudorden sitter det ännu bättre - och snackar vi rubriker, hårdvinklade eller mjäkiga, så är jag i dag inte dugg orolig över att någon förbannad eller besviken läsare kommer att höra av sig.

Annons

Inte den här gången. För nu pratar rubriken sanning och överskriften sammanfattar tre perioder av lidelse så att det stänker om det. Det var verkligen en kölhalning i går kväll. En odiskutabel sådan och det var en oerhörd jobbig och tung förlust.
Ändå är jag stor i nederlagets stund, samlar mig, tar ett djupt andetag och inser snabbare än blixtsnabbt att Modo Hockey faller med flaggan högre än toppen.
Trots det smärtsamma som inträffade i går kväll, det som i sportspråket ofta överdrivs i jätteformat och från var och varannan benämns som förnedring.
När det handlar om sport har jag aldrig begripit mig på det uttrycket.
Det var ingen förnedring i går kväll. I min värld kan det aldrig inträffa i idrott, men det var en uppvisning av landets bästa hockeylag och i egen zon visade Färjestad varför Modo Hockey inte är i närheten av SM-guldet.
Det är nämligen där det råder sådan gigantisk skillnad mellan lagen. Kaffegängets målvakt är som min egen när jag mötte pappa på köksbordet. Han står upp, ser oerhört stor och trygg ut, gör inte en rörelse i onödan och är tät när slumppuckarna dyker upp.
Backarna; Rhodin, Artursson, Fokin med flera kan kombinera det offensiva med sina defensiva uppgifter på ett närmast fulländat sätt. Låt Peter Hirsch och Tobias Lundström få samma stöd som FBK-keepern, så kommer var och varannan anse att Tre Kronor borde vara ett rimligt uppdrag för Modos buckmotare.
Det här är inget försvarstal för en Kirunakille och en dansk hedersman. Men så viktigt är det, så oerhört betydelsefullt att folk håller undan framför buren och jag har all förståelse om Peter Hirsch var heligt förbannad på efter den första perioden.
Annars var starten var inte att klaga på. Men gör man sådana misstag i markeringsspelet, sticker och byter när ingen vill det, finns det ingen som kan sno ens en futtig liten poäng i Löfbergs Lila Arena. Åtminstone inte under den här säsongen då Färjetsad är så oerhört överlägset.
Målkalaset föranleder många att dra till med en svordom, en uppgivet ansiktsuttryck och möjligen några halvdana supporters att lätta på knuten till Modo-halsduken.
I mina ögon finns det ingen som helst anledning till det. Trots kökhalningen i går kväll och trots att det är betydligt fler än jag som gett upp gulddrömmarna sedan länge.
Det är bara att buga och lyfta på hatten för Färjestad. Laget, även klubben, är överlägset i svensk ishockey just nu. Psst, vi snackar seniorverksamhet och jag tycker det är närmast fult att inte erkänna det och inte unna värmlänninganra att fira något de verkligen gjort sig förtjäna av.
Seriespelet visade med eftertryck vilka som är bäst. Då finns det ingen anledning att fälla några stora tårar och vi som, åtminstone, påstår oss att kunna ishockey vet mer än väl att Modo inte gjorde en djupdykning i går kväll.
Matchen var betydligt jämnare än 7-2. Och jag är bergis på att Jim Brithén och Pirro Alexandersson, plus alla de som ska göra jobbet, försöker ta med sig det till matchen i morgon.
Och men handen på hjärtat; jag unnar Färjestad att få vinna på hemmaplan och på en lördag då tar festen nästan aldrig slut.
Det bär emot. Men det förändrar inte Modo Hockeys prestation säsongen 2001/2002 ett endaste dugg.


ULF EKLUND

Mer läsning

Annons